Teny skrev 2014-01-10 12:42:33 följande:
Tack för input! Ja, precis, det brukar ju vara det sociala man oroar sig för annars. Han är som sagt rätt långt fram gällande "tänket", han kan läsa och räkna, är väldigt verbal/kommunikativ och är klurig och smart. Men motoriskt lite seg ;) Han kanske alltid kommer att vara så dock. Inte alla som "vill" vara fotbollsproffs eller cykla snabbast, hehe... Han kanske alltid kommer att nöja sig med lite lugnare aktiviteter.
Det lät som ni hade ett väldigt bra möte! Vi ska ha en sånt om två veckor.Värdefullt, precis som du skriver, med olika tankar och åsikter från olika personer som träffar barnet. Jag blir ju såklart nyfiken på hur ni valde till slut och hur det går :) Men jag har full förståelse för om du inte vill lämna ut allt sånt här.
Vår situation var inte jämförbar med er - dottern låg långt fram kunskapsmässigt och gick i en väldigt stökig klass där hon inte fick just någon stimulans alls utan bara "stängde av" på lektionerna. Hon fick gå upp till 2-3:an en dag/vecka, för att komma ifrån och få mer utmanande uppgifter. Hon gick i 1:an då.
Vi valde att låta henne vara kvar i sin klass. Hon är inte mogen socialt, och att gå från att ha det så lätt och ständigt ligga först, till att vara bland de svagare i sin klass (i alla fall i början, hon hade ju inte räknat 2:ans mattebok tex)... Dessutom sa en av lärarna att det ofta går bra i de lägre åldrarna, men att det kunde bli kämpigare när de andra kom i puberteten osv. Samtidigt - det skiljer ju ändå flera år i samma klass när barn kommer i puberteten...
Det var inget lätt val. Men med facit i hand tror jag det blev rätt. Hon stod och stampade några år, men nu börjar de andra ha kommit ikapp. Just efter vårt samtal slutade flera av barnen i klassen och det blev stor skillnad i arbetsron - nu är nog hennes klass den lugnaste på skolan? Och socialt är hon inte så mogen av sig, hon platsar bäst där hon är nu. Så det blev bra.
