Specialkost i förskolan, läkaren skriver inget intyg =(

Trist attityd från läkaren tycker jag. Det är inte så enkelt som att "barn äter när de blir hungriga". 

Hur ser hans viktkurva ut? Går han upp i vikt? 

Vår son är också liten i maten och ligger under sin kurva (har dock ingen diagnos, eller misstanke om sådan), vi har kontakt med både läkare och dietist. Får jättebra stöd av dem, och de erbjöd på studs att skriva intyg till förskolan om det behövdes, men det har inte varit aktuellt än. 

Svälter ihjäl gör de kanske inte, men de kan drabbas av näringsbrist, tappa i längd, vikt osv. Det är ju inte heller så bra. 

Alla vi har träffat som är utbildade i ämnet (barnläkare, dietister osv) har rekommenderat att servera det som barnet gillar och inte hålla stenhårt på principer om att barn minsann ska lära sig äta allt. Det kan man införa i små steg efterhand när man har matstruliga barn. 

Jag pratar om folk som kan det där med barn och mat, t ex barnläkare eller dietister. Inte experter på diagnoser. Min son har ingen diagnos, han är bara liten i maten. 

Tycker det är helt åt skogen att man inte kan få specialkost utan diagnos, om det nu är så att barnet inte äter. 

Det beror väl på situationen. Ligger barnet på gränsen rent näringsmässigt så är det ju inte säkert att det räcker med två mål mat om dagen. Då behöver man alla mål man kan få. 

För egen del vet jag ju att det räcker med att min son äter dåligt en eller två dagar, så går han ner i vikt. Hade jag vetat att han aldrig åt nåt på förskolan, och att förskolan av princip inte ville hjälpa till med att få löst det, så hade jag blivit jättestressad. 

Ja, för att hemma serveras det ju mat som han klarar av att äta, vilket det inte gör på förskolan. Hade förskolan serverat samma mat som hemma antar jag att han ätit där också. 

Förslagsvis de barn där matsituationen är ett stort problem, vilket man väl som förälder bör avgöra i samråd med förskolan. 

Min son är en sån som petar i maten, dock är det inte aktuellt för oss att be om specialkost på förskolan. Jag hade verkligen inte haft något emot om det fanns andra barn med mer allvarliga ätproblem som fick önskemat  på sonens förskola. Är det verkligen så mycket extrajobb med det? TS har ju erbjudit sig att ta med mat själv. 

Det tycker inte jag. Att få en diagnos kan ta lång tid, självklart ska man underlätta för barnet under tiden utredningen pågår, om man nu misstänker att en diagnos finns. 

Det var alltså ts exempel jag tog upp, inte mitt eget. 

Mitt barn får inte specialkost på förskolan, men dietisten tyckte vi skulle prata med dem om att se till att han får extra fettrik kost. Det är trots allt hälften av måltiderna ett barn äter på förskolan om man räknar med mellanmål också. 

Min son behöver gå upp i vikt, det framgår inte hur ts son förhåller sig till sin kurva, om han är underviktig. Men är man det så behöver man all energi man kan få, det funkar inte att säga att "han överlever om han bara får mat hemma". Äter man bara hälften av de mål man borde, så överlever man kanske, men man går inte upp i vikt. 

Dessutom, när det är som i TS fall att sonen endast äter viss mat, och att detta kan bero på en funktionsnedsättning, då tycker jag verkligen inte det är rimligt att sonen ska behöva gå hungrig hela dagen för att förskolan vill hålla på principer. 

Men alltså "maträtter" - ni serverar väl bröd någon gång under dagen, vad är problemet med att ett barn ska få bröd till lunch om detta barn inte äter annat? Som ts barn.

En smörgås ger givetvis mer näring än att inte äta något alls. 

Konstigt med hygienskäl, mackorna behöver väl inte vara i köket?

Vi har med egen mat till vårt barn de veckor som kökspersonalen har semester. Visserligen bor vi i Danmark, men har svårt att tro att hygienkraven skulle vara så mycket lägre här än i Sverige.