Gravid i Luleå - BF sommar / höst 2014

25:e April, Mosie, 32 år, 3:e barnet
4:e Maj, Heelleennaa, 28 år, 1:a barnet 
5e Maj, 1980längtar, 33 år 2:a barnet
11:e Maj, Emmute, 26 år, 1:a barnet
12:e juni, rosii, 25 år, 2:a barnet
25:e juni, Jekkaliten 33 år, 2:a barnet
28:e juni, Tinzu 26 år, 1:a barnet
1:a Juli, Jempiz 29 år, 1:a barnet
22:a Juli, Min lilla groda, 2:a barnet
25 juli, Ninai 32 år, 2:a barnet 
7 augusti, råneåtjej85, 2:a barnet
21:a Augusti, Narnia, 35 år, 1:a barnet (IVF)
25:e Augusti, Perniha, 28 år, 2:a barnet 
1:a September, Lorelei93, 30 år, 1:a barnet
2:a September, L M B, 36 år, 1:a barnet
3:e September, E80, 30 år, 3:e barnet
15:e September, September2014, 28 år, 1:a barnet
19:e September, Verkri 31år, 1:a barnet

Hej alla!
Så roligt med en Luleåtråd och att vi är så många som ska ha barn under sommaren och månaderna därikring. 

Jag är 32 år och vi väntar vårt andra barn 22 juli enligt de tidiga VUL vi gjort pga förhöjd risk för utomkvedshavandeskap och att vi haft flera missfall. Vi blev tillbakaflyttade en vecka. Det här är vår sjätte graviditet, två före vår nu fem år gamla flicka och det här är den tredje efter henne. Vi har gått igenom missfall, utomkvedshavandeskap och IVF:er Och nu i vecka 18 har jag äntligen slutat känna att jag ljuger när jag säger att vi ska ha barn till sommaren. Jag har egentligen inte varit så orolig men haft svårt att ta in att det här inte bara är en fantastisk dröm som kommer att ta slut.
Så det är lite om vår resa,

Jag följer gärna med och fikar den 9:de mars.

Vi har gjort VUL på Hermelinen vid IVF:en vi gjorde sedan vi flyttade till Luleå och våra två VUL den här graviditeten hos Hasslers. Däremot gör de inte NUPP/KUB i Norrbotten utan då måste man göra det privat och närmaste är i Umeå. Här anser man att man ändå inte hittar så många av fostren med kromosomförändringar att det är värt det. 
Vi bodde i Umeå när jag väntade dottern och fick göra NUPP pga vår historik och antog att vi skulle få samma erbjudande här i Luleå. Vi funderade på om vi skulle boka i Umeå men bestämde oss till sist för att inte göra det.

Nu har jag sett ditt meddelande Narnia och det är helt ok för mig att göra gruppen mer öppen.

Jag är hemma med influensa men på bättringsväg, fast igår började jag må illa igen. Jag har varit fri från illamåendet i tre veckor och hoppas verkligen att det inte är graviditetsillamåendet som gör en comeback. Tidigare idag försökte jag få i mig nåt att äta för att må bättre men tog mig bara in i köket där dottern hittade mig stående på alla fyra med pannan i golvet och försökte att inte kräkas. Fick en riktig dejavú från gravidillamåendet som jag helst hade kunnat vara utan. 

Till er som har strejkande magar, jag har en magsjukdom och tar en matsked rapsolja/dag och det är det första som fungerat för mig, som varken gett för stor eller för liten effekt. 

Vi var på rul igår och de såg då att vår lilla bebis har tre tecken på kromosomförändringar. Vi ska till en expert som kommer till Luleå imorgon och då vet vi förhoppningsvis mer. Han ska göra ett ultraljud och säga om han rekommenderar fostervattensprov. Vi ska ha bestämt oss till imorgon om vi i sådana fall vill göra det eller inte men vi bestämde oss redan igår för att göra fostervattensprovet om han rekommenderar det. Mest för att få veta om det är någon av de allvarligare kromosomförändringarna då barnet ofta inte ens överlever förlossningen. Vi har mest försökt härda ut den här dagen.

Först var vi på ultraljudet i Luleå igår och han såg inget hjärtfel men en klumpfot och att det bara fanns en artär i navelsträngen. Så han skickade oss direkt till Umeå där först en väldigt duktig läkare gjorde ultraljud. Hon sa först att hjärtat såg bra ut men efter att ha tittat länge tyckte hon ändå att något såg fel ut så hon hämtade två barnhjärtläkare. De upptäckte ett hjärtfel som är typiskt för Downs syndrom, cystorna i hjärnan som första läkaren upptäckte och navelsträngen är också typiska för Downs medan klumpfoten mer tyder på någon av de andra kromosomförändringarna. Om det inte är kromosomförändringar är det nog ändå något mentalt handikapp. De gjorde även fostervattensprov som vi får svaret på efter lunch imorgon. Idag på morgonen ringde den andra läkaren från Luleå och när jag frågade om han hade något råd sa han att han aldrig varit med om att föräldrar hade fortsatt graviditeten när barnet varit så skadat. Vi känner också att vi inte kan utsätta ett barn för att födas med de här skadorna så idag har vi pratat med läkaren och en kurator på sjukhuset för att förbereda en ansökan om abort till socialstyrelsen som rådgör på fredagar. Efter att ha kämpat med blod, svett, tårar, tid och pengar för att få våra barn känns det fruktansvärt. Kuratorn har även pratat med oss om begravning så vi har bestämt lite nu under dagen hur vi vill ha det och imorgon ska vi berätta för vår dotter. Allt känns väldigt surrealistiskt just nu trots att jag hela den här graviditeten har känt det som att jag har ljugit när jag har sagt att vi ska få ett till barn i sommar. Jag har inte kunnat se framför mig hur jag håller det här barnet eller liknande så kanske kroppen visste att vår lilla flickbebis skulle bli en ängel. Så nu lämnar jag gruppen och önskar er alla all lycka med era barn