Hur känner du för dessa exempel?

Jag upplever inte alls att ofrivilligt barnlösa har svårt att umgås med barn. Inte ett skvatt. Det är gravida magar de flesta har svårt med, och nyfödda. Och det säger sig självt för alla med normal inlevelseförmåga. Det handlar inte om missunsamhet utan om att ens eget huvud är till brädden fyllt av en önskan att bli gravid, det enda man tänker på under all sin vakna tid, man känner på sin kropp och speglar och undersöker. Ju längre man försökt desto värre. Man står inte ut med sin egen ofullbordade önskan och man står inte ut med andras gravidlycka för då gråter man. Ingen vill gråta inför andra, i synnerhet inte om det tolkas som en slags missunsam avundsjuka. Därför undviker man gravida så gott man kan.