Hur känner du för dessa exempel?

Jag har funderat länge på detta... Kan det kanske vara så att känslorna hos de ofrivilligt barnlösa, är desamma som känslorna hos föräldrar som förlorat sina barn? Då lär man ju också ha svårt att se och umgås med barn i ungefär samma ålder som ens egna barn hade varit i. Att se de leka, utvecklas, prata, träffa vänner, bli kära, ta körkort, osv. Jag tycker att det borde finnas större förståelse för alla medmänniskor.

Har man barn, så känner man säkert så. Är man barnlös så känner man kanske att det är värre, eller iaf lika illa som att förlora ett barn.