Anonym (Flynna) skrev 2014-01-01 17:40:26 följande:
Jag förstår. När jag var i din situation tänkte jag på barnen. Men först tänkte jag att det bästa vore att försöka hålla ihop familjen så att barnen inte förlorade sin pappa, men det funkar inte så! Det går inte att bara ignorera det faktum att någon är i ett missbruk så djupt att han skadar sin omgivning. Det bästa för barnen är inte att de får leva med en alkoholist bara för att han är deras far. Man ska inte tynga dem med det - barn förstår och de hör allt! De vet och de skadas.
Så trots att han kunde vara en underbar make och far så jag lämnade honom när jag såg hur rädda barnen blev när han gav sig på mig.
Idag har mitt ex fått hjälp och är på bättringsvägen, men jag har förlorat min tillit till honom för jag vet att han kan trilla tillbaks hur lätt som helst! Det är så det funkar, tyvärr. I framtiden hoppas jag på att barnen ska kunna vara mer med honom, men jag kommer aldrig kunna lita på honom igen.
Barnens bästa går alltid först. Och att ha en alkoholist till far är inte en trygg barndom.
Det är ju så att all min vakna tid numera upptas av yngsta barnet som är sju månader och givetvis dom store barnen som behöver min tid också. Men drt som tär extra på en är ju att man hela tiden tänker på hur dagen ska bli. Bad kommer han göra? Vad komme han säga? Kommer han dricka eller kan jag va lugn idag?
