Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Man behöver ingen ursäkt alls. Alla vuxna,myndiga människor har fri vilja att göra som de vill och vill man inte träffa vissa människor har man full rätt att inte göra det! Jag slutade umgås med fertila,gravida och småbarnsföräldrar för många år sen,maken går vid sällsynta tillfällen,men jag skulle antingen spy,svimma eller skrika ut min sorg om jag tvingades umgås med en gravid. Det tror jag ingen vill uppleva så det är bäst för alla om jag sitter hemma. När jag får barn återupptar jag bekantskapen med de jag vill.

Jag tycker snarare att det är ett ruttet beteende att gå på en middag med ett fåtal, med vetskapen om att man kommer att diskutera den här tjejens graviditet, när jag inte kommer för mig att säga grattis som de andra gör. Jag kommer att sitta tyst. Det blir självbevarelsedrift, liksom. Och vad ger det för signaler? "Varför är du så tyst, Maria?". Ska jag pressa ihop ett grattis då? Bättre att inse att den här bantningen är enbart mitt problem, ingen annans. Den här tjejen ska inte behöva känna sig obekväm. Jag väljer. 

Fast här handlar det inte om att välja bort vissa tillställningar utan diskussionen har utvecklats till att nu handla mycket om att helt och hållet välja bort vänner som har barn, jag tolkar att det var det det "ruttna beteendet" hänvisade till, att just ignorera vänner under lång tid....

Men det du och många andra inte fattar är ju att man inte kan umgås med dem eller ens se på dem utan att få total panik och ångest!! Då går det ju inte umgås! Jämför med fobi för vad som helst,inte skulle du tvinga nån med ormskräck att klappa ormar på Skansen för det " tillhör vanligt hyfs"? Jag vill spy,dö,får hjärtklappning,illamående,tunnelseende,ångest-vill du umgås med en sån eller tvinga nån må så för det "måste man om man är en bra vän? Skulle vilja påstå motsatsen att om ni inte fattar hur illa vi far är det ni som inte är riktiga vänner! Det handlar absolut inte om ruttet beteende utan överlevnadsstrategi och faktiskt hänsyn åt alla håll. Jag vill inte må så dåligt som gravida får mig att må och jag vill inte att nån ska se mig bryta ihop.

Eftersom vi inte umgås med fertila kan jag inte relatera till ditt exempel om hon som överges. Däremot kan jag säga att jag är övertygad om att väldigt många av de vi inte umgås med nu kommer välkomna oss tillbaka till deras sammanhang när vi väl får barn. Varför tror jag det då? Jo, för att de vet att vi inte kan få barn,de önskar oss barn,de är snälla och trevliga människor. Alla kommer vi självklart inte försöka återuppta bekantskapen med för vi vill inte helt enkelt inte,men även om några har rykt för alla framtid finns tillräckligt många kvar och nya får man ju genom att man får barn också så ett rikt socialt liv är jag övertygad om att vi kommer få. Men tills dess vill jag inte bli ytterligare skuldbelagd av såna som dig som faktiskt inte fattar nånting av vilken oerhörd sorg man går igenom år efter år efter år efter år...