Jojile skrev 2014-01-02 16:18:28 följande:
Att känna sorg över sin barnlöshet och undvika väldigt starka "barntillställningar" har nog de allra flesta förståelse för och är man bra vänner kan man förklara varför man väljer att göra som man vill.
Men skulle min bästa vän ignorera mig från att jag blev gravid och fram till den dagen hon får barn själv hade hon kunnat dra åt helvete. Jag ser mig som en väldigt bra vän. Ställer upp och vänder mig ut och in för att kunna hjälpa och ställa upp. Men att bli behandlad som luft är inte ok. Överhuvudtaget.
Om din bästa väns sambo lämnar henne under graviditeten, kan hon ringa dig då? Kommer du på stört och stöttar henne?
Till er andra som delar åsikten att äkta vänner ska acceptera ett ruttet beteende, varför ska man ta hänsyn till era känslor min ni är oförmögna att ta hänsyn till era vänner? Era problem, känslor och kriser är alltså större och viktigare?
Jag tycker snarare att det är ett ruttet beteende att gå på en middag med ett fåtal, med vetskapen om att man kommer att diskutera den här tjejens graviditet, när jag inte kommer för mig att säga grattis som de andra gör. Jag kommer att sitta tyst. Det blir självbevarelsedrift, liksom. Och vad ger det för signaler? "Varför är du så tyst, Maria?". Ska jag pressa ihop ett grattis då? Bättre att inse att den här bantningen är enbart mitt problem, ingen annans. Den här tjejen ska inte behöva känna sig obekväm. Jag väljer.