Jag ska passa på att säga att det här forumet faktiskt var räddningen för att jag skulle kunna fungera någorlunda normalt i vardagen.
Någon skrev om att vara logisk och det var något som försvann helt hos mig. Jag var bara känslig och såg det som att jag stod i en kö där alla bara sprang förbi utan att jag kunde göra något. En bekant fick tvillingar en vecka efter att vi hade förlorat vårt första barn i v 24. Vi hade försökt i tre år innan jag blev gravid. Då var jag inte logisk. Det kändes bara för jävligt att hon fick två när mitt enda barn dog. Samtidigt så kände jag att hon är världens trevligaste och gulligaste tjej och att hon var värd sina barn+ det som hon hade sen innan, men att umgås med henne hade varit otänkbart.
he,he! Här blir man stämplad som negativ efter tre inlägg 
Jag tror jag skrattar på mig. Dessutom har man väl inte oddsen med sig om man har försökt i tre år? Jag kan bara meddela att jag ser väldigt positivt på tillvaron. Jag hade bara en ordentlig svacka där i samband med barnlösheten och det måste man få ha. Jag gläds inte alltid med alla för allting. Att folk skaffar barn nu är väl mer ett jaha, kul för dom. Det är de som står närmast som gläds på riktigt. Allt annat är bara bullshit. Det föds barn och folk blir gravida varje dag och att folk blir glada för ytligt bekanta tror jag inte ett smack på. Det är bara någonting som existerar på familjeliv att man måste vara glad för alla andra hela tiden. Jag är inte avundsjuk, jag missunnar inte. Det är mer som ett jaha så what. Däremot var det ett jävligt stort problem när man stod utanför och tittade på när andra skaffade både ettan tvåan och trean innan man själv ens hade sett ett tillstymmelse till streck på stickan.
Glömde slutklämmen till ärlighet. Sluta vara så aggresiv och försök skaffa dig lite medkänsla.
Jag tänker att det är en skillnad på att bete sig grisigt och att bara försöka klara vardagen. Några exempel som har tagits upp i tråden tyder på att det inte bara är barnlösheten som är problemet. Några verkar helt enkelt inte vara så trevliga och hade de varit på andra sidan barnlös/inte barnlös så hade de ställt orimliga krav hur som helst. TS vill bara undvika en middag och tänker sig dessutom en ursäkt. Det påverkar ingen och hon får chans att bearbeta graviditeten som i denna stund är jobbig. Nästa middag kanske hon mår helt ok. Vad är det som är så svårt att förstå för vissa här?
Fast hur trevligt är det att ha någon som är riktigt ledsen med på en fest? Jag har själv bangat en 30-årsfest pga att jag kände att jag bara skulle dra ner stämningen. Det som var så speciellt med barnlösheten var att jag aldrig tidigare hade upplevt samma ledsenhet. Inte ens vid dödsfall. Jag kunde bara inte bli glad. Jag ville inget hellre än att vara normal, men det gick inte 