Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?
Anonym (Bitter?) skrev 2013-12-31 15:27:23 följande:
Hej...
Är bjuden på nyårsfest/middag idag hos en vän. Fick imorse veta (på FB såklart) att en av gästerna just kläckt sitt graviditetsbesked v 13. Jag orkar inte. Vi är ofrivilligt barnlösa, tredje
IVF.en misslyckades. Orkar inte se den där kvinnans lyckliga tillvaro en HEL KVÄLL. Jag och kvinnan känner bara varann sporadiskt, men vetskapen gör mig så ledsen.
Men vad ska jag skylla på nu?
Måste säga att jag är väldigt förvånad över att folk skriver så okänsliga saker till dig som att du ska skärpa dig och skaffa dig ett liv osv osv. Jag förstår precis hur du känner dig! De mest märkliga motsägelsefulla känslorna kan dyka upp i vår situation. En fråga som jag ställt mig många gånger under de senaste två åren är: -Hur kan en känsla som att vara lyckliga för någons skull och samtidigt vara olycklig vara rationell? Det är för mig ett mysterium hur man kan känna båda glädje och sorg i samma ögonblick men tydligen kan man det har jag lärt mig. Ibland uttrycker sig denna sorg i form av missunnsamhet men den brukar ganska snabbt övergå i skuld inför de känslorna... Ens känslor under sorgearbetet är helt enkelt inte rationella tyvärr och så är det. Tex vill jag minnas att när mitt första syskon berättade att de var gravida var min första tanke att det måste skett något misstag för det kan inte vara sant de har ju bara varit tillsammans i två månader. Hur rationell är en sån tanke?? Nu har alla våra (mina och min sambos) syskon blivit gravida och våra bästa vänner också. Det är inte lätt kan jag säga och man är helt slut (tankemässigt) när man kommer hem efter att ha träffat dem. Ingen pratar om vårt problem heller utan det är som om vi vore pestsmittade eller nåt... så man undviker oss istället. Jag är iosf inte förvånad för det är så man handskas med problem i våra familjer och vi kan ju inte ändra på hur andra människor är/agerar. Men man dömer dem och det smärtar. Jag känner att våra relationer med våra familjer just nu är rena skådespelet och jag vet inte vad man ska göra åt saken för de har ju också rätt till sina känslor. Världen och tron på hur saker och ting förhåller sig har kastats upp och ner just nu och kanske måste man bara acceptera att så är det just nu men det kommer bli bättre... någon gång längre fram men inte idag och inte imorgon..
Jag vill bara ge dig en stor kram och jag tycker inte du ska känna någon skuld för att du inte dök upp på den där festen! Jag menar hur kul är en fest om du ska behöva tampas med dina känslor hela kvällen?
Lycka till men allt!
Kram
