Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Jag förstår att det känns jobbigt. Det får göra ibland. När jag höll på med IVF för fyra år sedan, innan det lyckades och jag fick min kära son, tyckte jag det jobbigaste var att umgås med ytliga bekanta, kolleger mm som var gravida. Nära vänner kände jag inte likadant för, då var det lättare att bita ihop, jag var ju glad för deras skull också!

Under 2013 när jag gjort 3 IVF-behandlingar på ett år för att få ett syskon utan att lyckas, tycker jag konstigt nog det är jobbigast att hämta på dagis och träffa de andra föräldrarna (många av dem har precis fått småsyskon/ är gravida). Det är lite lustigt att just detta är ett problem, eftersom jag bara känner dem ytligt.

Min egen syster har varit gravid och fått barn detta år. Det har varit många motstridiga känslor hos mig - väldigt glad samtidigt som jag känt mig avundsjuk. Men nu när barnet väl är fött känns det inte alls jobbigt. Nu ser jag barnet som min systerson, en individ.

Som sagt, när det gäller en närstående så är det på något sätt lättare, även om man är lite ledsen inombords är man ju samtidigt glad för dennes skull. När det gäller någon man inte känner så väl så är liksom inte smärtan värd det. Så jag kan förstå att du inte orkade gå på nyårsfesten igår, när det inte rörde sig om en nära vän. Men jag tror inte att man i längden tjänar på att hålla sig undan dem som har barn.

Det var inte kompisen som ordnat festen som var gravid, det var en ytligt bekant till TS som var bjuden på samma fest.

Bra skrivet.

Jag förstår fullt det du skrev om att inte gå på ett dop när du precis fått missfall. Det är en sådan sak jag skulle ha full förståelse för om det var jag som bjudit in till dop.

Men om en vän skulle undvika mig helt efter jag fått barn eller inte låta mig prata om mitt barn så skulle det helt klart såra. Det är ju det största som hänt mig. Men jag vet ju hur det är att vara på andra sidan, så jag undviker beklaga mig om det är något som är jobbigt och också att förminska deras problem (minns tex en gång när jag sa på jobbet att jag sovit dåligt när det var en mamma som sa "var glad att du inte har barn, då hade du vetat hur det är att inte få sova". )

Sen är det många här som förespråkar ärlighet, men det är inte alltid så enkelt. I vårt fall vill inte min sambo att vi ska prata om det och det är hos honom problemet ligger. Eftersom vi fått ett barn så tror folk att det är fritt fram att tjata om när vi ska skaffa syskon, inte så kul när man precis bränt en förmögenhet på tre IVF-behandlingar utan att lyckas.