Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Hoppas att ni fick en trevlig nyårsafton iallafall... Min man och jag är i liknande sits som er. Ofrivilligt barnlösa i flera år. Väntar på ivf-hjälp, men jag har tyvärr för högt bmi (nu fattas bara några kilo innan vi kan börja). I somras blev vi gravida, faktiskt utan mer hjälp än tabletter. Ungefär samtidigt blev en arbetskamrat gravid genom ivf. Jag var så lycklig! Men lycka kan gå över snabbt. Vi hann inte ens berätta för min mans mamma, innan hon dog i cancer. Och ytterligare 2 v efter fick jag väldigt ont i magen. Det visade sig vara ett utomkved. Istället för ett efterlängtat barn, blev det akut operation och en äggledare mindre, vilket betyder ÄNNU svårare att bli gravid. Ytterligare tråkigheter och sorger hände under hösten, och jag har väl snarast gått in i väggen. Jobb är väldigt tröttsamt, klarar inte stress. Dessutom får man följa arbetskamratens graviditet vare sig man vill eller inte. Man kan inte låta bli att jobba, bara för att en arbetskamrat får gravidmage! Dessutom finns ytterligare en påminnelse, hela tiden. Prinsessan Madelene och jag hade ungefär samma barnförväntan. Man kan liksom inte heller undvika alla löpsedlar om sessans mage och "följ Maddes graviditet"! Nåväl, bara en liten beskrivning varför jag helt förstår dina känslor. Efter ett par år med barnlöshet, där man hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan gör saker med en som man inte trodde var möjligt. Man blir självisk, och ologisk. Nä, den där tjejens graviditet har INGENTING med ens egen oförmåga att bli gravid. Det finns ingen anledning att missunna någon. MEN man är inte logisk. Man reagerar med känslor. Det KÄNNS som att det är ens egen tur nu, och så plötsligt, kommer en annan och bara är gravid! Ja, det känns grymt orättvist, och ja, det känns lite som att det där skulle ju ha varit min graviditet!!! Självklart är detta aldrig något man säger högt, utom för ens man. Man kan säga sådana saker här på forumet, för det är ändå "anonymt". Utåt är man den där trevliga tjejen som önskar alla väl. Inuti är man trasig.v Och man har rätt till sina känslor, och det finns tillfällen då man helt enkelt inte orkar rycka sig i kragen. Det är ok, om man rycker sig i kragen en annan gång och blickar framåt! Man måste ju, på´t igen så att säga. Jag har upptäckt att det är enklare att faktiskt berätta för omgivningen. Ja, utomkvedet var ju lite svårt att hålla hemligt, men även vår önskan att bli gravid (jag måste det pga mitt jobb, och vissa saker som jag måste undvika att göra, ex röntgenundersökningar och viss medicinhantering). Viss förståelse får man, även om man inte helt kan förstå hur det känns att vara ofrivilligt barnlös utan att ha varit det själv. Jag önskar dig lycka till med era fortsatta försök! Jag hoppas att detta året blir det som vi båda lyckas att bli gravida... För oss känns det som att 2014 bara kan bli bättre än 2013, för 2013 var ett helvetesår på riktigt. PS! Själva tackade vi nej till diverse nyårsfester. Istället åkte vi på spa och firade nyår med främlingar. Mycket befriande faktiskt! DS!

Madelene och jag skulle ha fått barn samtidigt om min graviditet hade fullföljts. Barnförväntan= när man räknar med att barnet kommer att födas. Att ständigt påminnas om min graviditet som inte kunde fortsätta, genom att se bilder och rubriker i olika tidningar och löpsedlar om Madelenes graviditet som är precis parallell mot vad min hade varit, är jobbigt, Räknar inte med att du kan förstå detta.