Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Nu jag suttit och läst alla inlägg, alla som har olika åsikter och tankar. Alla har rätt att tycka vad dom vill, känna vad dom vill!

Jag tillhör den gruppen som har kämpat i 3 år efter barn! Jag har sett mina syskon få barn, mina vänner, och släktingar fått barn. Och varenda barn som har fötts i min närhet har jag gråtit över. På grund av att jag och min sambo kämpar varenda dag med känslor över att vi inte blir gravida. Varenda gång mensen kommer så är de som en kniv i ryggen. Man känner sig misslyckad och totalt värdelös. Tankar om att det är mitt fel, tankar om att man aldrig kanske får uppleva sitt egna barn. Tänk er själva ifall erat barn aldrig hade funnits? ( ni som har barn då förstås).

Jag tar avstånd ifrån de med barn eftersom det gör för ont för mig. Jag klarar inte av det helt enkelt. Mitt val, mitt liv.

Man måste själv gå igenom denna livskris för att förstå oss som kämpar varje dag för att få barn.