Vill banga en nyårsmiddag… en i sällskapet är gravid. Orkar inte. Förslag på ursäkt?

Din man då? Känner han likadant?

Magsjuka funkar väl alltid (alt feber)

Varit i din sits och visst förstår jag det är skitjobbigt, jag vet. Men missa en hel nyårsfest pga detta? Din man kanske vill gå? Låt han gå isåfall så får du sitta hemma.

Det kommer alltid finnas orättvisa och jobbigheter, men du blir ju inte mer gravid för att hon skulle ha svårt eller nån annan?

 

Jag tycker att det låter hemskt när du skriver att det känns för jävligt att se henne lycklig... Mår du bättre om hon också mår dåligt? Det är inte så att hon snott ditt barn genom att bli gravid, hennes graviditet påverkar inte din förmåga att få barn. Jag förstår att det kan kännas som salt i såren att andra blir gravida när du själv inte blir det, men när du fokuserar på att du inte vill se henne lycklig så låter du otroligt självisk.

Orättvist?

Hur tror du hon skulle reagera om du helt enkelt sa sanningen? Sen så förstår jag också absolut att det är jobbiga känslor som inte helt går att styra över, men det finns också en risk att man skadar sitt sociala liv för lång tid framöver om man drar sig undan det som är jobbigt. Jag hade nog gett det ett försök, gått på festen, och om det blir oerhört mycket fokus på graviditeter hela tiden och det därför blir extra tufft så ta det då... Och reta dig inte på att din man inte känner som du, människor är helt enkelt olika.

Många utav de känslor du beskriver känner jag igen från andra kvinnor som har berättat om sina historier kring ofrivillig barnlöshet. Känslan av att vara okvinnlig, att inte kunna ge sin man det som "alla" kvinnor kan, vara otillräcklig, inte duga, hopplöshet. Jag skrapar bara på ytan. Det är ingen tröst men du är inte ensam.

Ikväll kanske inte blir en sådan lyckad kväll i dina ögon, låt det vara så om det skulle kännas förjävligt. Men jag tycker samtidigt att du ska bestämma dig för hur du gör längre fram när liknande situationer dyker upp, ha en liten handlingsplan. Försök att bygga upp ett mantra eller strategi för att ta dig igenom kvällar som denna. För det kommer att komma fler. Det kanske kan vara att du bestämmer dig för att vara kvinna inte definieras om man kan få barn eller inte och att du arbetar hårt med att bevisa det för dig själv, kanske genom olika listor där du poängterar vad som faktiskt gör dig till kvinna. Du kanske väljer att prata om dina känslor och på det sättet känner dig tryggare i olika sammanhang för att människorna kring dig vill lyssna och finnas till...

Din man känner nog en större sorg än vad han talar om, jag har svårt att tro att detta går "obemärkt" förbi utan tror snarare att det är tvärtom. Kanske behöver han ett bättre tillfälle att få prata om hur han upplever barnlösheten? Det kan ju faktiskt vara så att han känner sig otillräcklig och omanlig för att han inte kan ge dig det du allra helst vill ha? Prata med varandra när ni får tillfälle, kanske är det en bra ide att ta hjälp från en oberoende samtalspartner?

Ta ställning ikväll. Antingen går du och unnar dig en trevlig kväll, bort från mörka tankar och ångest. Eller så stannar du hemma. Stannar du hemma kan du också ha en trevlig kväll med lite god mat eller mysig film. Nedvärdera dig inte för att du upplever stor sorg. Du är viktig, du är du och förmodligen alldeles fantastisk.

Att känna sorg över sin barnlöshet och undvika väldigt starka "barntillställningar" har nog de allra flesta förståelse för och är man bra vänner kan man förklara varför man väljer att göra som man vill.

Men skulle min bästa vän ignorera mig från att jag blev gravid och fram till den dagen hon får barn själv hade hon kunnat dra åt helvete. Jag ser mig som en väldigt bra vän. Ställer upp och vänder mig ut och in för att kunna hjälpa och ställa upp. Men att bli behandlad som luft är inte ok. Överhuvudtaget.

Om din bästa väns sambo lämnar henne under graviditeten, kan hon ringa dig då? Kommer du på stört och stöttar henne?

Till er andra som delar åsikten att äkta vänner ska acceptera ett ruttet beteende, varför ska man ta hänsyn till era känslor min ni är oförmögna att ta hänsyn till era vänner? Era problem, känslor och kriser är alltså större och viktigare?

Förstår precis hur du känner. Jag har en enorm barnlängtan och tycker det är asjobbigt när alla andra blir gravida runt omkring, har också försökt ett tag. Försöker också hålla mig borta från gravida eller bebisar den mån det går. Nu har jag ju ingen i den närmsta släkten eller vänner som fått barn så då är det lättare att undvika.

Hur gick det?

Fast här handlar det inte om att välja bort vissa tillställningar utan diskussionen har utvecklats till att nu handla mycket om att helt och hållet välja bort vänner som har barn, jag tolkar att det var det det "ruttna beteendet" hänvisade till, att just ignorera vänner under lång tid....

Din karl då, tvingades han också stanna hemma med dig?

Jo, jag förstår att det är en sorg. Jag förstår hur ont det kan göra och jag skulle självklart stötta min vän i det läget. Men att bli behandlad som luft skulle jag inte tolerera. Din smärta är ok men den är inte viktigare än någon annans smärta/sorg. Att förlora en bästa vän kan göra fruktansvärt ont det med och självklart har den bortvalda rätt att känna sig ledsen/besviken. Tycker du inte det?

Hur gör du i vardagen? På jobbet, affären, restaurang? Och hur menar du att du undviker fertila kvinnor? Du umgås inte med kvinnor överhuvudtaget?

På allvar hoppas jag att du får professionell hjälp med dina känslor för att reagera så stark på barn/graviditet/fertila kvinnor måste vara fruktansvärt påfrestande.