IVF januari 2014 - vi som kämpar vidare

Jag håller tummarna! Har blödningen avtagit eller fortsatt?

Förstår dig helt. Det är väldigt jobbigt när en önskvärd graviditet uteblir månad efter månad och man är mitt inne i IVF-karusellen. Jag kände i alla fall inte för att vara speciellt öppen om våra försök och det är svårt att vara deppig och sörja i tysthet och i mitt fall var det inget jag ville berätta för hela världen utan kände att det var så privat därav blir det svårare att förklara sjukfrånvaro och liknande. Kände hela tiden att ju färre som vet desto färre frågor. (och så hela tiden alla dessa barn som föds under i tiden i ens bekantskapskrets...)

Går in i v.12 idag och känner fortfarande att jag vill hålla det hemligt en tid framöver då jag fortfarande känner mig orolig för att något ska visa sig vara fel. 

Träffade under hösten en psykolog på min vårdcentral men kände mig sämre när jag gick därifrån, kände det som att jag hela tiden blev ifrågasatt varför jag inte blev gravid trots IVF!!!
Träffade sedan kuratorn på IVF-avdelningen och hon var ett stort stöd även om jag mest satt och grät under vår samtalstid (då insåg jag verkligen hur känsligt allt hade blivit för mig med vår barnlöshet). Kämpat sedan 2009...

Jag är idag glad över att vi fortsatte med dessa envisa återföringar trots att jag emellanåt mådde så dåligt, känner än idag att jag inte helt vågar koppla av och landa i att vi lyckats efter så lång tid.
Jag önskar verkligen att alla som kämpar med IVF ska få lyckas, jag vet hur tufft det är och hur hårt vi alla kämpar och oftast för oss själva i tysthet.
Kram

Usch vad jobbigt! Jag hoppas innerligt att ni orkar kämpa vidare. Jag håller mina tummar och tror på er! Vid mitt missfall blev jag triggad att fortsätta kämpa med vetskapen att det faktiskt hade fäst en gång.

Ja, en del har tyvärr förmågan att uttrycka sig klantigt även om det inte var meningen. Självklart behöver man sina stunder av tårar och besvikelser efter ett misslyckande innan man orkar resa sig och gå vidare. För mig kom det ofta över mig när jag satt i bilen hem från jobbet exempelvis. Tårarna bara sprutar och jag har fått stanna innan jag kunnat köra vidare. Många gånger var jag ledsen och besviken över att min man inte reagerade lika starkt som mig och ibland gjorde det att jag kände mig ännu mer ensam och förtvivlad i vår kamp. Tror dock att det är ganska naturligt och vanligt att man som kvinna reagerar starkare.

Jag hoppas verkligen på goda besked!

Jag följer er alla här inne och hoppas på glada besked för alla i slutändan! Jag vet hur tufft det är när det efterlängtade pluset dröjer. Kände jättemycket stöttning själv i olika trådar här på FL. Vi går ju alla igenom samma sak. Ge inte upp! kram alla!

Åh, vad skönt för er!  Hoppas ni kan koppla av och släppa allt med ivf för en stund, det behöver man med jämna mellanrum för att orka kämpa vidare sen med nya tag.

Lycka till med ruvningen!
Hade samma problem, allt såg jättefint ut men embryot ville inte fästa. 5:e återföringen blev jag gravid men fick missfall i v.7 och först nu på 9:e återföringen blev jag gravid igen och är nu i v.13
Ge inte upp!

Väldigt individuellt det där. Jag kände som du, tyckte det var väldigt påfrestande mellan varven men vägrade ge upp. Ville inte leva med vetskapen att det kanske hade fungerat nästa gång. Så vi satte aldrig någon gräns som en del gör utan kände bara att vi fortsätter tills det lyckas. Får vi börja betala så ser vi väl till att vi kan göra det.
Det kändes så viktigt!
Men en del känner att det är alltför jobbigt med behandlingar och den psykiska pressen att dom redan tidigt sätter upp en gräns för hur många försök man vill ge det.
Det gäller att komma fram till vad som känns bäst för en själv.

Du är på ruvdag 1 dagen efter återförandet oavsett hur gammalt embryot är.

Blir man gravid så räknar man mycket riktigt äggplocksdagen som v.2+0 också oavsett embryots ålder.
VId graviditet efter FET då man inte gjort något äggplock så räknar man från befuktningsdagen, dvs 5 dagar tillbaka är v.2+0 vid 5 dagars frysembryo.

Hoppas det var till hjälp och lycka till!