Gud och skolan

Precis. Religionsundervisning är en sak, att obetänkt fira avslutningar kyrkligt, bara låta barnen höra den kristna versionen av historien osv, är en annan.  Låt skola vara skola och kyrka vara kyrka. Varför blanda ihop dem?

Jag minns att jag inte tyckte om skolavslutningarna i kyrkan, men som barn vågade jag inte klaga - jag visste inte att det fanns skolor där man inte firade avslutningarna i kyrkan. Jag hade en kompis som inte gick på skolavslutningen ett år för att hon inte ville vara i kyrkan (hon var ateist) - detta sågs som skolk av skolan. :/

Jag så lättad när jag bytte skola och vi inte firade i kyrkan, men så ändrade sig den skolan och började fira i kyrkan också, trots protester.

Kristendomen har påverkat vår historia och kultur, visst. Men detta är väl tillräckligt att ta upp i undervisningen, kanske pynta inför högtider, man behöver inte sjunga psalmer och lyssna på präster också?! Det finns andra religioner som också påverkat svensk historia, men av någon anledning verkar folk aldrig tycka att skolans uppgift är att lära barnen att blota, låta en nåjd eller shaman lära barnen om andar, besöka Humanisterna, ha skolavslutningar i synagogan, sätta ut gröt åt tomten etc.

Mitt förslag är att alla som vill ha kyrkliga skolavslutningar kan fixa det själva. Först en vanlig neutral avslutning i skolan/utomhus/annan lokal, och sen kan de som vill gå till kyrkan. Kanske andra religiösa samfund i närheten också vill fixa "skolavslutningsgudstjänster" för dem som vill fira in lovet religiöst. Huvudsaken är att skolan inte ska övertala barn till religion, eller få barn med annan religion att känna sig utanför.