Tempar/Fertility friend
Vad tråkigt att din man inte förstår dig, Eagle! Jag förstår att vissa inte vill ha barn via ivf men det är ju så tråkigt när den andra personen i relationen blir lidande pga detta ställningstagande. (För att förklara vad jag menar med att inte vilja ha barn via ivf: jag är själv lite tveksam, känner att vi redan har en fin dotter o att önskan om ett syskon är just en önskan, grädden på det redan superbra moset liksom.Vill inte min kropp bära ett barn till, så är det tråkigt o sorgligt, men inte livsavgörande. Det finns så många andra par som behöver den hjälpen som ivf innebär mer än jag. Sen har jag inte pratat med min man om detta, så hans inställning vet jag inte. )
Har ni bara hans familj nära? Mitt minne är också lite rostigt, bodde ni utomlands?
Kam du försöka att sätta dig med honom och prata igenom allt när ni inte längre är upprörda över dagens bråk? Tipsar om att använda meningar baserade på vad DU känner/tänker "jag blir så ledsen när mensen kommer, det känns så här när..., jag känner mig bortvald när du väljer systersonen ist för semester med mig". Försök att inte anklaga: "du lyssnar ju inte, du är ju okänslig osv".
Jag hoppas verkligen att ni kommer genom detta! Det känns ju så onödigt att bråka om en sån sak, eller hur?
Kram!