Pugs ja vet hur du känner. Jag känner likadant. Har bim på torsdag men typ inga symptom alls förutom de vanliga. Börjar känna vad e de för idé O ens försöka? Hade de varit möjligt så skulle de väll hänt by now. Vi har varit på utredning O allt e bra förutom att jag har pcos men den är så mild så jag ändå har egen regelbunden äl. Jag vill börja med ivf till hösten måste betala själv om jag inte vill donera ägg. Min man vill inte börja med ivf förräns nästa sommar. Han har mer hopp än mig att vi kan lyckas naturligt. Har testat akupunktur O alla naturläkemedel bisolvon baby aspirin agnus castus letrozol jättenattljus olja benen i vädret ägglossningstest fertilitetsyoga u name it.
Så jävla ledsen. Haft värsta bråket med min man. Han vill inte ha barn genom ivf O jag orkar inte försöka mer på Egen hand O må såhär jävla dåligt. Han fattar inte hur dåligt jag mår av barnlösheten. Varför skulle han? Han har ju allt här sin familj O sin systers bebis söm fyller 1 i sept. Han fyller år när vi skulle åka på semester så nu är semestern inställd oxå för de går ju inte att mannen min inte är med på syster sonens kalas.
Hej svarar alla i ett inlägg. Vi bor i en liten stad i England. Han är född och uppvuxen här. Jag flyttade hit okt 2013 O de var då vi började ha oskyddat sex.
Hela hans familj bor här och han står de väldigt nära. Speciellt sin syster och mamma. Hans syster har själv lidit Av barnlöshet och fick en son september 2014 vid 39 års ålder efter 7 år Av barnlöshet. När jag insåg att vi har svårt O få barn vände jag mig till henne för stöd och råd. Jag öppnade upp mig om våran barnlöshet men hon var inte alls förstående. Hon vill inte dela me sig av ngt om deras resa lr hennes känslor.
Känns som hon inte alls kan sätta sig in i min situation. Min man står väldigt nära hennes 10 månader son och jag känner hur längre tid de går desto närmare blir han honom. De känns söm att hon även utnyttjar våran barnlöshet för att spela en större roll i hennes brors liv.
Barnlösheten tar på mig väldigt väldigt Hårt. Speciellt för jag är ensam här O inte har ngt som fyller tomheten. Det jag önskar mest är att ha våran egen familj. Just nu känns de som om han har en familj etc men jag inte har ngt. Jag vill veta varför de aldrig tar sig. Även fast jag har pcos så är vi mer stämplade som oförklarligt barnlösa då jag har egen äl.
Anledningen till varför han inte vill göra ivf är att han inte tror vi behöver de. Han tror ivf är för de söm inhe har ngn chans på egen hand. Vi är muslimer och han säger att Gud ger barn etc. O han inte vill "köpa" barn.
Just nu pratar vi knappt. Är bara så ledsen.
Mens på väg. 
Jätte mkt mensvärk men ingen mens lr spotting. Höjd temp nu igen på kvällen. Hoppet är de sista som överger en.
Äl flytningar som jag alltid får innan mens. Antar att de kört
Försök nr 14. Misslyckat. 
Fick mens idag. Hade även läkartid idag med min man. De sa att de gjort alla prover O allt ser bra ut. Nästa steg nu är ivf. Som ska startas i mars/april. Så 9 försök kvar hoppas verkl de tar sig innan. Min man är ok med ivf nu.
Åh grattis reflexen. Hur länge har ni försökt?