Hur mycket kan pappan kräva?

Men på riktigt så har väl inte pappan egentligen rätt att träffa barnen varannan helg eftersom det inte finns några papper skrivna utan det ska ske utifrån hur barnen vill ha det eller har någon någon synpunkt på det??

Med samma logik så har du ingen "rätt" att ha barnen boende hos dig. Har ni inga papper skrivna så har ni ingenting avtalet öht.

Har han fram tills nu haft barnen vh, så är det er "praxis" och skall den ändras så är det något ni gemensamt får komma fram till.

Gör nu som Sextiotalist säger - kontakta Familjerätten och be dem om hjälp att sätta upp ett umgängesschema som är bra för barnen.

Ja precis, du känner hat.

Jag själv har erfarenhet från dessa meningslösa situationer, 9 år lång sådan.
Varit i tingsrätt 2 ggr, blivit anmäld för barnmisshandel och andra luftskapade dramastycken.

Idag går min dotter regelbundet hos BUP för att bearbeta dom skuldkänslor hon konstant utsatts för, den förbjudna känslomässiga kontakt med halva sig själv. (Även andra oönskade upplevelser för ett barn)

Nu handlar den här tråden om dig och inte mig men jag hoppas min erfarenhet kan ge dig en tankeställare.

Din rubrik "Hur mycket kan Pappan kräva?" är tillsammans ditt avslut,
"Att pappan blir sur skiter jag fullständigt i efter allt som han har gjort mot mig, så jag känner bara hat ändå."
är för mig ett väl bekant tankesätt hos alltför många "biomammor".

I mina ögon har du just omyndigförklarat dig själv som förälder. Fråga dig själv varför du ska överföra dina känslor för ditt ex på ditt barn ? Tror du på riktigt att barnet en dag kommer säga; ok mamma, jag struntar i Pappa för du verkar inte gilla honom.

Nej, däremot löper ditt barn stor risk för framtida eller nutida psykisk ohälsa då du dagligen indirekt talar om för barnet att halva barnet duger inte/är fel på.

Vissa människor anser att vi inte ska leka Gud när det gäller tillverkning av barn.
Jag själv har ingen åsikt om det, men enskilda föräldrar, Mammor eller Pappor ska heller inte anse sig ha rättigheten att beröva barnet halva dess ursprung, vilket jag tycker att du är inne på här.
Jag tycker att du borde lägga din yxa åt sidan, hjälpa barnet i kontakten med den andre föräldern som t.ex telefonsamtal då detta åligger dig som en av dina skyldigheter som boendeförälder.

Jag är själv bonusfarsa till 2 tjejer mellan 5-10 år.
Dom är också uppsnurrade när dom kommer tillbaka efter varannan helg, men jag slår dom i huvet så brukar som lugna ner sig. (nä, nu drev jag med er)

Kanske är det så att även trådstartaren själv hade varit lite vilsen om hon hade varit i samma sits som barn ?

Detta var mitt absolut första inlägg här på FL efter ha läst runt lite i några månader.
Din tråd fick bägaren att rinna över för mig som man säger..

Och nej, självklart ska inte barnet "uttsättas" för en förälder som är direkt olämplig såsom knarkare osv så bomba inte på det, tack för mig.

Synd att tonen i sådana här trådar alltid ska bli så otrevligt anklagande. Innan man gått några mil i nån annas skor så kan man förstå hur deras liv ser ut. Ödmjukhet verkar vara totalt frånvarande på detta forum. Trist men sant.

Grejen är den att du ska se till att umgänget fungerar med den andre föräldern, MEN då du ensam har vårdnaden ska du också göra det som är bäst för dina barn. Det som du alltså anser är det bästa, även på sikt. Som andra påpekat har inte umgänget med vårdnaden att göra MEN då du ensam bestämmer över dina barn så ska du göra det som du anser är bäst för dem. Visst kan pappan stämma dig. Men om du gör det som är bäst för dina barn - i det långa loppet så får du ju vara berädd på att ta en stämning om den kommner.

Om pappan misshandlat dig och du har anmält/inte anmält detta har inget med barnet och dess umgänge med den andre föräldern att göra, tyvärr. Mina barn såg mig bli slagen men det påverkade ändå inte vad rätten ansåg om umgänget. De tyckte visst att pappan var en lämplig pappa. (Fast sen tröttnade han helt på att vara pappa så nu har dom inte träffat honom på många år - och det är enbart pappans val).
Jag försökte få igenom att mina barn skulle vara hos sina farföräldrar, och eventuellt träffa pappa där (om andan föll på och han blev sugen) men det var inte farmor och farfar intresserade av. Annars kanske den lösningen kan vara ett alternativ för er? Man är som boförälder ansvarig för att barnen ska ha möjlighet att träffa även den andra sidan av släkten om jag inte minns helt fel.

Att barnen är speedade när dom kommer hem är ju kanske inte så konstigt. Det är mina med när dom kommer hem efter en helg hos sin kontaktfamilj. Och det har dom alltid varit. Och jag får ta mycket "skit". Och det har jag alltid fått när dom kommer hem. Men det är inte alls ovanligt har jag förstått, och jag har lärt mig att slå bort det även om det ibland sårar.

Lycka till, och kom ihåg att du ska göra det som är bäst för dina barn. Inte vad som är bäst för dig, eller pappan.

TS: Skriv ner allt som har med pappan och umgänget att göra. Försök att ha all kommunikation per mail eller sms och spara detta.
Om det är som du säger att även skolan börjat reagera så är det nog där du har din bästa chans. Om du kan få skolan att styrka ett något mer sällan umgänge så har du större chanser att det kommer gå igenom. Det handlar ju inte om att avbryta umgänget utan om att ta bort 8 helger per år för att se om barnen blir lugnare.

TS du har fått svar på din fråga flertal gånger ändå letar du efter något kryphål? Pappan kommer alltid vara pappa med rättigheter att träffa sina barn och med all rätt. Utveckla gärna dina anledningar till att barnen ska förlora sin pappa så kanske du kan få lite mer precisa råd. ;)