Pojkvännen vill ha barn - inte jag.
Det där är hans val tycker jag. Något som han får ta ställning till och avgöra hur han vill göra. Så länge som du inte ger honom falska förhoppningar och lovar något du inte tänker hålla så är det hans ansvar att avgöra hur viktigt det här med barn är för honom. Och du måste också vara beredd på att han lämnar dig för att kunna få egna barn om inte du ångrar dig/ger efter och ni gör barn tillsammans.
Själv gav jag efter för att mannen ville ha barn. Han älskade barn och var jättebra med andras barn. Jag trodde hårt på vårt förhållande och att det var vi för resten av livet. Jag har aldrig haft någon önskan om egna barn. Jag är nu 41 år och har fortfarandes inte fått känna på någon barnlängtan. Hur som; det blev ett barn, mannen kom fram till att det här med att ha familj var inte hans grej så han flyttade. Vi var ett hinder i hans karriär och en black om foten på honom sa han.
Mitt barn är nu tonåring, jag har varit en utmärkt förälder och älskar förstås mitt barn över allt annat och har kunnat ge mitt barn "allt" och tror nog barnet själv tycker uppväxten har varit både rolig och bra. MEN, det var inte min dröm och mitt liv blev inte som jag trodde och mina drömmar blev det inte utrymme för att förverkliga.