Inlägg från: Anonym (åh ts) |Visa alla inlägg
  • Anonym (åh ts)

    Pojkvännen vill ha barn - inte jag.

    Jag är i precis samma sits som du, jag vill inte ha barn men min pojkvän vill. Han vet om det också. Men ändå så säger han när han tar hand om sin systers barn "att det är bra att öva inför att man själv får barn" eller när jag hörde honom säga i telefon "ja om jag och **** får barn så kommer ju *** föräldrar vilja träffa sina barnbarn vid jul också" Där sa han iaf "om" men ändå.

    Vi är lite äldre än vad ni är, jag är 28 och min kille 30. Men din kille är ju rätt ung ändå, bara 28 år. Killar kan ju få barn långt upp i åldrarna, så han har ju liksom ingen panik med att skaffa barn NU.

  • Anonym (åh ts)
    SupersurasunkSara skrev 2013-12-11 17:15:21 följande:
    TS, så länge du är klar och tydlig med att du aldrig vill ha barn och han ändå inte vill lämna dig så är beslutet hans. Hade du varit den som ville ha barn hade jag sagt att du ska lämna, för som kvinna har man inte lika lång tid på sig som en man.
    Om han tar upp barnfrågan så tala om att det är något ni inte behöver diskutera då du redan talat om att du inte vill ha barn och så börjar du prata om något annat.
    Vill han prata om sin barnlängtan och du känner att du har lust att lyssna och kan göra det utan att han får upp ett hopp så lyssna, men annars tror jag det är bättre att han talar om det med någon annan.

    Han riskerar ju att vid 37 fortfarande vilja och du fortfarande inte vill, då har han ju problemet att hitta en kvinna som vill ha barn, särskilt om han vill ha en kvinna som inte redan har barn. Men den risken är hans val att ta.

    Alternativet är att du gör slut redan nu.
    Fast jag tycker ändå att det är ts kille som ska göra slut om han inte kan tänka sig ett liv utan barn. Bollen ligger liksom hos honom. Det är som med mig och min kille. Jag har sagt till honom att jag inte vet om jag kommer att vilja ha barn i framtiden. Jag har sagt så att jag inte vet, för jag kan omöjligt se in i framtiden och jag kanske vill om 10 år, men det är ju ingen garanti direkt. Jag vill oerhört gärna fortsätta tillsammans med honom utan barn. Men känner han att han inte kan fortsätta sitt liv med mig utan barn så är det ju hans sak att göra slut.
  • Anonym (åh ts)
    Anonym (hans val) skrev 2013-12-11 17:29:36 följande:
    Det där är hans val tycker jag. Något som han får ta ställning till och avgöra hur han vill göra. Så länge som du inte ger honom falska förhoppningar och lovar något du inte tänker hålla så är det hans ansvar att avgöra hur viktigt det här med barn är för honom. Och du måste också vara beredd på att han lämnar dig för att kunna få egna barn om inte du ångrar dig/ger efter och ni gör barn tillsammans.

    Själv gav jag efter för att mannen ville ha barn. Han älskade barn och var jättebra med andras barn. Jag trodde hårt på vårt förhållande och att det var vi för resten av livet. Jag har aldrig haft någon önskan om egna barn. Jag är nu 41 år och har fortfarandes inte fått känna på någon barnlängtan. Hur som; det blev ett barn, mannen kom fram till att det här med att ha familj var inte hans grej så han flyttade. Vi var ett hinder i hans karriär och en black om foten på honom sa han. 

    Mitt barn är nu tonåring, jag har varit en utmärkt förälder och älskar förstås mitt barn över allt annat och har kunnat ge mitt barn "allt" och tror nog barnet själv tycker uppväxten har varit både rolig och bra. MEN, det var inte min dröm och mitt liv blev inte som jag trodde och mina drömmar blev det inte utrymme för att förverkliga.
    Eh what!? Hur kan man skaffa barn för någon annans skull?? Tänk bara på alla risker som en graviditet och förlossning för med sig. Ja vad ska man säga, du satte dig själv i skiten.
Svar på tråden Pojkvännen vill ha barn - inte jag.