Inlägg från: Anonym (aldrig en förälder) |Visa alla inlägg
  • Anonym (aldrig en förälder)

    Pojkvännen vill ha barn - inte jag.

    Hejsan,

    Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 7 år. När vi först började träffas var jag tydlig med att förklara att jag aldrig vill ha barn - han höll med om det och har gjort det i flera år.

    Nu på senaste tiden har några i umgängeskretsen gått och skaffat barn och han har "mjuknat", nu talar han ofta om hur mysigt det vore att ha en familj och om hur våra barn skulle se ut. Jag har sagt att jag älskar honom men att jag aldrig kommer att vilja ha barn , att jag inte vill ha barn, nu eller någonsin och att jag, med gott samvete, inte kan hålla honom från föräldraskap. Han blev väldigt, väldigt ledsen och upprörd och jag poängterade att det vore bäst att bryta medan vi är unga så hans "bästa år" inte försvinner.

    Pojkvännen vill alltså ha barn trots att han har vetat hela tiden att jag inte vill, men han vägrar ha en diskussion om det eller ens tänka tanken på uppbrott.

    Jag försöker att inte vara grinig, men det går inte. Vad ska jag göra?

    P.S. Jag ogillar inte barn och det har säkert funnits en tid när jag var liten och tyckte tankten på en bebis var kul (precis som många barn med dockor), men jag kommer aldrig vilja vara en förälder.

  • Svar på tråden Pojkvännen vill ha barn - inte jag.
  • Anonym (aldrig en förälder)
    Anonym (..) skrev 2013-12-11 08:59:33 följande:
    Hur gamla är ni?



    Jag är 27 och han är 28, jag förstår att han får barnlängtan men jag har väldigt länge känt att jag aldrig skulle bli en förärlder, jag skulle kunna ta hand om ett barn, men aldrig kunna investera den tid och kärlek som krävs och jag vill inte ha ett barn med en förälder som känner så - visst kan jag tycka om att passa bekantas barn under några timmar eller dagar, men sen blir det för mycket.

    Era åsikter uppskattas, han är en stor del av mig, men ett barn - det är något alldeles för viktigt i livet för att kunna neka någon, men ifall vi får ett så kommer jag alltid se honom som mannen som tvingade mig till det. Jag ska försöka prata med honom.
  • Anonym (aldrig en förälder)
    Anonym (..) skrev 2013-12-11 13:03:25 följande:
    Ja det måste du göra, likaså följa ditt hjärta.

    Jag ville inte heller ha barn tills jag blev 37.

    Då kändes det plötsligt rätt efter att ha känt mig helt ointresserad i frågan.

    Det är självklart en risk, men jag har hört många säga att det kommer ett "bebissug" med åren (och även några som erkänt efteråt att de ångrar det).

    Ifall den tiden kommer så får jag hantera det då, men jag kan inte tvinga pojkvännen vänta på något som kanske aldrig sker, precis som han inte borde tvinga mig skaffa barn. Ifall vi fortsätter ihop är det nog risk för att han avskyr mig för det senare :(
  • Anonym (aldrig en förälder)
    Anonym (..) skrev 2013-12-11 16:32:53 följande:
    Ja absolut, jag hade samma tankar när jag var i trettioårsåldern och undrade hur det skulle bli.

    Min dåvarande sambo ville ha barn.

    Sedan lämnade han mig och sedan träffade jag en annan som jag fick barn med.

    Ibland tänker jag att jag kanske undermedvetet inte kände för att skaffa barn med exet.



    Tanken har slagit mig, men aldrig i relation till pojkvännen. Jag kan se att han skulle bli en fin pappa, men jag tycker att livet är fulländat utan barn och det gjorde jag långt innan jag träffade honom också (men jag umgås gärna med bekantas och köper presenter och allt vad det heter till dem).

    Jag blir bara ledsen av tanken att jag inte kan ge honom den glädjen. Nu har han varit disträ ett tag och pratar glatt om allt utom just det när vi är ensamma.
  • Anonym (aldrig en förälder)

    Jag vill inte avsluta förhållandet utan jag kommer säga till honom vad som gäller för min del och att han gärna får dela med sig av sina tankar, men att barnfrågan inte kommer att förändras. I övrigt passar vi så bra ihop...

    Tack för era råd, det är bara lite jobbigt

Svar på tråden Pojkvännen vill ha barn - inte jag.