Missfall vecka 21, någon mer?

Jag beklagar så hemskt mycket att ni förlorat er son! Det skulle kunna vara jag som skrev det där. Känns nästan kusligt! Jag förlorade min i v. 22 för drygt två år sedan, hade också två barn sen innan. Allt såg bra ut på UL, några veckor senare kände jag att något var fel, han rörde inte sig som han hade gjort innan. Var inne och fick lyssna på hjärtljuden, allt lät bra. Dagen efter var sista dagen jag kände att han rörde sig. Konstaterades någon dag senare att han dött, bara sådär, utan anledning. Minns också att min kropp och själ skrek efter en ny graviditet och bebis. Vi började försöka en månad efter förlossningen, men det tog 8-9 månader innan jag blev gravid igen. Hade innan dess blivit gravid på i princip första försöket. Vet inte varför det tog tid, bara slumpen eller att jag mådde så dåligt psykiskt. Hoppas verkligen att du blir gravid igen och att du snart får hålla en ny liten bebis i famnen! Livet blir bättre! Jag vet att det låter som en klyscha, men du kommer att må bättre! Kram till dig och all ni andra i tråden, berätta gärna hur det går för er!

Ja, det gick bra för oss! Min fjärde graviditet förlöpte helt normalt fysiskt sett. Psykiskt.....ja, jag var naturligtvis jätteorolig i princip hela tiden, men jag fick lära mig att leva med den, och det var ju värt det! Jag besökte barnmorskan varannan vecka, gjorde fler ultraljud och gick på Trombyl från v. 9-36 (delvis pga preeklampsi i tidigare graviditeter). I v 38 blev jag igångsatt, delvis pga oron och delvis pga att blodtrycket höjdes något mot slutet. Ingen kunde ju garantera att det skulle gå bra, jag försökte tänka att chansen att det skulle gå bra den här gången var mycket större än risken att det skulle gå åt helsike igen. Idag har jag en frisk 9-månaders pojke som har tre syskon; två på jorden och en i himlen! Håller alla tummar att det går bra för dig och alla andra i tråden!