Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Jag tycker man ska kunna lita på varandra när man skaffar barn tillsammans. Om han inte litar på mig, hur ska jag då våga lita på honom, att han gör det bästa för mig och det bästa för våran bebis? Varför skulle jag låta honom vara med på förlossningen om han inte ens tror att det är hans barn? Då gör jag det hellre själv och fokuserar på bara mig och barnet.

 

Han kommer inte kräva eller kämpa för nått umgänge, utan då blir det jag som ska hålla på och kämpa för att han överhuvudtaget ska dyka upp.  Han vet mkt väl att jag inte kommer kämpa för att vårt barn ska ha umgänge med någon som inte är genuint intresserad av att ha ett umgänge. Då kommer barnet bara känna sig oönskad.

skulle inte du bli arg om du blev anklagad för att ljuga o vara otrogen utan några som helst anledningar att misstänka det?!!!!!

nu kan man ju snarare tro att det är han som är otrogen. jag vill ha sex oftare än honom. det är han som åker iväg o tränar oplanerat ibland, eller fikar med tjejkompsar. det är han som smyger med sin telefon o har kod på den. INTE jag.

klart att jag vet. så väl känner jag honom och vet vad han har för skelett i garderoben

"Älskling, jag tror att du varit otrogen och fött en annan mans barn, jag vill göra ett test och se så det verkligen är mitt barn så att du inte bara ljuger för mig."

Det är ungefär det "Jag vill göra ett faderskapstest" betyder, bara det att "Jag vill göra ett faderskapstest" har lite snällare ord.  Och det hade varit helt okej med dig, och du hade inte tagit illa upp av att din sambo inte litat på dig ett enda dugg?

Min sambo skulle få göra ett faderskapstest om han ville, inga problem, men han skulle i samma andetag säga att han inte litar på mig. Vårt förhållande skulle helt enkelt inte fungera längre om han anklagar mig för otrohet och lögner när jag är helt oskyldig.
Att det finns kvinnor som ljuger betyder inte att jag gör det, och statistiken har inget med vårt förhållande och mina känslor att göra.

Som sagt, jag kan förstå killarna som vill ha testet på sätt och vis, men anklagelsen mot mig skulle kännas allt för grov. Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara det.

Kanske hade det varit bättre att faderskapstest varit obligatoriskt för alla isåfall.

FL-logiken är intressant att studera. Jämför man den här tråden med diverse otrohetstrådar slås man av detta:
En man har misstanke om att kvinnan kan ha varit otrogen leder till att hon blir arg och han är alltså en skit som skall ut ögonaböj som ens kan tänka så.
En kvinna misstänker sin man för otrohet, konfronterar mannen och då är plötsligt mannens ilska ett bevis på att anklagelsen är sann och han är därmed en skit som skall ut ögonaböj.
Jag gled lite från ämnet, sorry, men jag tyckte reflektionen kunde vara värd att tänka lite kring.

Martyrskapet?

Om han TROR att jag 1, skulle vara otrogen 2, bli gravid med en annan mans barn och 3, ljuga om det för både honom och det kommande barnet om vem som är dess pappa...

så ser jag inte riktigt vad vi har kvar att bygga vårt förhållande på. Om han tror att jag är så otroligt hemsk som person att jag skulle kunna göra något sådant, så borde ju HAN ha gjort slut först och sedan begärt testet.

Varför skulle han ens välja att skaffa barn med mig från början om han trodde att jag skulle kunna göra något sådant?

Jag är HELT FÖR att faderskapstest ska bli obligatoriska, men jag går inte med på att bli anklagad för att svika de käraste jag har, dvs min sambo OCH mitt barn. För sviker barnet gör man ju också om man ljuger om vem som är pappan.

Så det handlar om pengar för männen?
Ja gud förbjude att det skulle kostar pengar för mannen i onödan. Bättre att tala om för kvinnan att hon dög att knulla och eftersom hon var bra på det måste hon ha släppt till för nån annan oxå.

Skulle min karl vräka ur sig något sådant och mena allvar skulle han åkt ut fortare än fort. Om han inte litar på mig är han inget att ha, faktiskt.
Hur han förklarar för barnet vad anledningen till att vi skildes var är upp till honom.
Jag hade inte velat slösa mitt liv på någon som misstror mig så kapitalt och på allvar trott att jag varit otrogen OCH tigt om det OCH blivit gravid OCH lurat på honom barnet. No way.