Foglossningar och sjukskrivning

Åh vad jag känner igen mig. V 27 började idag. Jag har foglossning, ligamentsmärtor och lågt blodvärde. Sjukskriven terminen ut. Lärare. Nytt jobb som började efter höstlovet och som jag varit ca 2 hela v på innan detta satte igång. Känner mig också sjukt misslyckad även om jobbet är otroligt förstående. Vill inget hellre än att jobba och ge järnet men det är omöjligt. Har två barn sedan tidigare, 6 och 4 år.

På sätt och vis var det skönt att få terminen ut, svart på vitt, så att jag kan släppa jobbtankarna. Men jag ska prata med en kurator för detta är nära depression.

Jag är sjukskriven terminen ut med förhoppning om att kunna jobba lite efter jul..

Känner mig också misslyckad och som en belastning. Så fort jag har en bättre stund känner jag att "men nu kan jag ju jobba!". Fast den känslan släppte lite iom den långvariga sjukskrivningen. Plus att bm misstänker ev livmodertapppåverkan som ska kollas med vul idag. Då blev jag lite mer spak och insåg att jobbet inte är det jag ska prioritera.

Kuratorstöd ska jag också ta emot. Jag tror det behövs även i mitt fall.

Det går inte att bita ihop och jobba järnet, vi måste nog inse det båda två, för våra små barns skull. Jobb finns kvar sedan, detta är en kort period i våra liv. Men det är svårt att komma till den insikten.

Min livmodertapp var intakt, så skönt!

Nu ska jag bara fokusera på att vara!

Ja det är ju sjutton vad man känner efter hela tiden, nojjig var ordet! :)