• ida12

    Foglossningar och sjukskrivning

    Jag brukar inte starta några nya trådar eftersom det oftast finns liknande att läsa, men nu ville jag starta en ny för att hitta andra som är i samma situation just nu. Inte lätt att vara "ensam" om sina problem och inte ha någon att prata med som faktiskt förstår så därför tänkte jag vända mig hit.

    Är gravid i vecka 30 och ska på ett läkarsamtal imorgon. Arbetar som lärare och har ett vikariat som går ut i slutet av terminen, alltså 20 december. Antagligen kommer jag att bli sjukskriven 100% terminen ut pga foglossning och problem med vena cava (bebisen trycker på kroppulsådern om jag sitter ner för länge)... Jag har varit sjukskriven på 25% sedan en tid tillbaka och har även foglossningsbälte och kryckor för avlastning. I början använde jag bara kryckorna vid tillfällen när jag skulle vara på benen under en längre period, men nu det sista behöver jag dem mer eller mindre hela tiden. Sover dessutom minimalt på nätterna eftersom jag har så ont!:(

    Nackdelen är att jag känner mig så himla misslyckad som måste bli sjukskriven och inte klarar av att bita ihop. Framförallt när det handlar om så få veckor... samtidigt så mår jag otroligt dåligt när jag har ont och sömnbristen leder till migränanfall med jämna mellanrum. Känns dessutom som att jag riskerar att bli deprimerad om jag ska försöka tvinga iväg mig till jobbet trots smärta eller behöver ringa och tala om att jag inte kommer för smärtan är för stor eller för att jag har migrän.

    Finns det någon mer som känner igen sig? I alla fall i någonting?

  • Svar på tråden Foglossningar och sjukskrivning
  • TomMon

    Åh vad jag känner igen mig. V 27 började idag. Jag har foglossning, ligamentsmärtor och lågt blodvärde. Sjukskriven terminen ut. Lärare. Nytt jobb som började efter höstlovet och som jag varit ca 2 hela v på innan detta satte igång. Känner mig också sjukt misslyckad även om jobbet är otroligt förstående. Vill inget hellre än att jobba och ge järnet men det är omöjligt. Har två barn sedan tidigare, 6 och 4 år.

    På sätt och vis var det skönt att få terminen ut, svart på vitt, så att jag kan släppa jobbtankarna. Men jag ska prata med en kurator för detta är nära depression.

  • ida12
    TomMon skrev 2013-12-04 07:53:35 följande:
    Åh vad jag känner igen mig. V 27 började idag. Jag har foglossning, ligamentsmärtor och lågt blodvärde. Sjukskriven terminen ut. Lärare. Nytt jobb som började efter höstlovet och som jag varit ca 2 hela v på innan detta satte igång. Känner mig också sjukt misslyckad även om jobbet är otroligt förstående. Vill inget hellre än att jobba och ge järnet men det är omöjligt. Har två barn sedan tidigare, 6 och 4 år.

    På sätt och vis var det skönt att få terminen ut, svart på vitt, så att jag kan släppa jobbtankarna. Men jag ska prata med en kurator för detta är nära depression.



    Känns som att vi är i samma situation!Är du också sjukskriven på heltid?

    Var hos läkaren idag och bröt ihop för att jag inte orkar mera. Ena stunden känns det som att jag är fånig och andra stunden gråter jag för att jag har ont eller är totalt slut. Att gå hem från jobbet idag var bland det jobbigast jag gjort, men jag tror att det kommer kännas bättre nästa vecka. Ska bli ganska skönt att slippa paniken över att inte kunna sova, nu kan jag sova ut på morgonen eller vila lite när som helst på dagen. Känns dock segt att behöva gå hemma mer än två månader innan BF.

    Jag ska ringa barnmorskan imorgon och boka tid med en kurator för att försöka prata av mig lite. Känner mig misslyckad och ensam, men tror att det är ganska vanligt. Svårast är att acceptera att jag var tvungen att "ge upp" drygt två veckor innan min anställning går ut. Borde kunna bita ihop, även om jag vet att det inte är så!
  • TomMon

    Jag är sjukskriven terminen ut med förhoppning om att kunna jobba lite efter jul..

    Känner mig också misslyckad och som en belastning. Så fort jag har en bättre stund känner jag att "men nu kan jag ju jobba!". Fast den känslan släppte lite iom den långvariga sjukskrivningen. Plus att bm misstänker ev livmodertapppåverkan som ska kollas med vul idag. Då blev jag lite mer spak och insåg att jobbet inte är det jag ska prioritera.

    Kuratorstöd ska jag också ta emot. Jag tror det behövs även i mitt fall.

    Det går inte att bita ihop och jobba järnet, vi måste nog inse det båda två, för våra små barns skull. Jobb finns kvar sedan, detta är en kort period i våra liv. Men det är svårt att komma till den insikten.

  • ida12
    TomMon skrev 2013-12-05 06:48:14 följande:
    Jag är sjukskriven terminen ut med förhoppning om att kunna jobba lite efter jul..

    Känner mig också misslyckad och som en belastning. Så fort jag har en bättre stund känner jag att "men nu kan jag ju jobba!". Fast den känslan släppte lite iom den långvariga sjukskrivningen. Plus att bm misstänker ev livmodertapppåverkan som ska kollas med vul idag. Då blev jag lite mer spak och insåg att jobbet inte är det jag ska prioritera.

    Kuratorstöd ska jag också ta emot. Jag tror det behövs även i mitt fall.

    Det går inte att bita ihop och jobba järnet, vi måste nog inse det båda två, för våra små barns skull. Jobb finns kvar sedan, detta är en kort period i våra liv. Men det är svårt att komma till den insikten.



    Det är väldigt svårt att komma till den insikten, men som sagt så måste man göra det för bebisen i magen. Jag vill ju få ett friskt barn som väljer att stanna där inne så länge det behövs. Jag fungerar inte tillsammans med stress då jag inte är en stresstålig person. Har märkt att jag fått fler sammandragningar den senaste tiden. Ska nog kolla upp det med BM nästa gång för att kolla så inte tappen är påverkad. De kommer nämligen även när jag vilar antingen i sittande eller liggande ställning.

    Man får försöka se lite positivt. Är ändå skönt att det är december månad man är hemma eftersom den månaden brukar innebära lite extra stress vare sig man är gravid eller inte!
  • TomMon

    Min livmodertapp var intakt, så skönt!

    Nu ska jag bara fokusera på att vara!

  • ida12
    TomMon skrev 2013-12-05 15:12:18 följande:
    Min livmodertapp var intakt, så skönt!

    Nu ska jag bara fokusera på att vara!



    Skönt att höra! Jag ska nog prata med BM nästa gång bara för att försäkra sig om att allt är lugnt... Man blir ju lite nojig med första barnet!
  • TomMon

    Ja det är ju sjutton vad man känner efter hela tiden, nojjig var ordet! :)

Svar på tråden Foglossningar och sjukskrivning