Uppfostran, fungerar det verkligen?

Jag tror det är så att vissa barn är som svampar att suga i sig sociala koder, en del är födda ansvarsfyllda. Och jag är säker på att det nog var så med dig och dina syskon.
jag misstänker att om det inte hade fungerat, så hade era föräldrar styrt upp det.

Jag har själv en tonåring som jag ytterst sällan har behövt att använda traditionell uppfostran på, utan det har vairt vägledning och det har fungerat utmärkt.

Jag har vänner som har barn av olika sorter, de som inte behövs uppfostras och de som behöver en betydligt större styrning i vardagen.

Att uppfostra / vägleda är så mycket mer än att lägga sig bestämda tider, äta samma tid, äta upp maten etc etc.

Jag är ganska säker på att era föräldrar vägledde er, även om ni kanske inte märkte det själva

Jag tycker det är så trist att man tror att uppfostran / vägledning innebär regler och gränser. Det behöver det inte alls vara.
Vi har åsikten att regler finns av en anledning. Det finns ingen anledning att ha en regel att man ska lägga sig en viss tid, om barnet lägger sig när det är trött och vaknar i rätt tid på morgonen utvilad, eller städa på lördagar, då ingen annan gör det.
Vi har under kortare perioder varit tvungna att styra upp vissa saker, men jag tror inte vi har haft någon regel som prompt måste efterföljas, vi har inte ens haft tandborstning som en regel (det har fungerat bra ändå, men om det har skippats en eller annan kväll har inte varit någon katastrof)

Alla barn är inte små intrigranta saker som passar på att hitta vartenda litet kryphål, alla barn testar inte föräldrarnas gränser, jag brukar istället så tester de föräldrarnas kärlek.
Sedan måste man ibland styra upp barnet och vi har lärt vårt barn en massa bra-att-ha-saker, t.ex vett och etikett, att man hälsar, tackar (genom att föregå med gott exempel), att man väntar på sin tur, och att det finns ingen hemma som går först, grundläggande hygien etc. Men inget av dessa är regler, utan kunskap som man har med sig i livet

borsta tänderna brukade vi aldrig ha några diskussioner kring. Ja, han la sig när han var trött. Vi har inte haft mycket till regler. För mig är det en viss skillnad på regler och kunskap. För mig är regler något som ska efterlevas, kunskap är just kunskap.

slåss har det aldrig varit något problem, regler om att städa rum, nej, varför det. Här städas det när andan faller på.

Vi har bara ett gemensamt, men sambon har två äldre. Visst har vi haft trotstperioder, men då har vi hanterat situationen och det har inte varit trots på det sättet, utan mer enstaka situationer som grabben har varit trotsig.
Bråkat har syskonen också gjort, men inte så att de har slagits eller så, för stor åldersskillnad.
Och nog sjutton är han pubertal emellanåt (16 som han är), och nog fräser jag ifrån när han beter illa.

Regler är sådant man kan bryta mot med stora konsekvenser eller villkor, vi har förhållningssätt istället. Och vår tonåring hälsar, är artig, sköter läxor och skolan, är inte ute och festar, med andra ord, det behövs inga direkta regler.

Hade han skitit i skolan, varit ute och festat, då hade vi säkert resonerat annorlunda, för det är som jag skrev innan, vissa barn behöver inte en massa regler, andra barn måste man styra upp mer.