Underhåll under utredningstiden?

Har inget med barnet att göra. Problemen har varit i 8 år med den andre föräldern där jag har försökt att stötta och stadga upp för att vi ska dela föräldrarskapet. 

Så den andre föräldern kan alltså fortsätta att krångla med även detta? Ja det är därför jag låtit tiden gå, man orkar inte när allt ska bli en grej.

Dumt att vissa dragit det åt helt fel håll, mitt uttalande var mer åt hållet att min mening aldrig varit att ha barnet helt själv, varför skulle man om man är två som skaffar barnet. Barnet har rätt till båda föräldrarna.

Har fyllt i det där till fkassan och fyllt i att inget har blivit betalt av den andre föräldern, kommer de nu se till att detta betalas?

Jag är väl naiv men någonstans med tanke på alla utredning och att den andre föräldern bedyrar att denna vill förändras och att det enda den personen lever för är sina barn, att underhåll skulle betalas utan problem. Jag har inte en enda tanke på något annat än lägsta nivån. Det känns så pinsamt att den andre föräldern gör allt till en strid och allt/alla är emot den här föräldern.

Jag hade hoppats få kontakt med den andre föräldern, få ett svar på om denna har glömt, missat, är på g, någonting. För mig är enkelt att skicka in pappret, arbetet blir för den andre och jag har svårt att förstå varför man gör så när det är så självklart att man i slutänden får betala då det är de regler som är.

Nej det handlar väl inte om tvång. Jag bara önskade att den andre föräldern på något vis kunde ta ansvar och göra det som ska göras och inte bara träffa barnet, göra saker, köpa saker och finnas där när det tillför föräldern något. Barnet kan inte vara hos den andre föräldern så det finns inga alternativ riktigt. Det är en lång historia men den andre föräldern är väldigt missnöjd över situationen och anser att det är mitt fel, jag har varken med anmälningar att göra eller förälderns misskötande att göra. Jag är bara långtidstrött på att behöva sitta ihop med den där föräldern, behöva dras in i utredningar, gång efter annan. Men nu kommer nog ett beslut om placering, men allt tar tid. Barnet i sig har jag inget emot, eller att rent praktiskt leva med barnet på fulltid, det skulle jag gjort om vi alla levt ihop. Utan det jag menade i ts var att detta inte är självvalt och att jag från grunden är grymt trött på den andre föräldern och att denna å ena sidan säger att den lever för barnet och vill ha det hos sig, bråkar för att få ha det och anser att jag nu tagit barnet ifrån denne. Samtidigt som föräldern då lämnat barnet själv hemma, ej gett mat, kläder, ens pratat med barnet och en hel del massa annat. Min önskan är att barnet har tillgång till två funktionella föräldrar. Men den andres handlingar påverkas av denna utgår från att tro att det här är min vilja och det gör att jag är än mindre påstridig i alla saker, såsom egen vårdnad, underhåll, barnets personliga tillhörigheter som är kvar där m.m.

Svårt att förklara så det blir begripligt, men jag förstår att uttrycket sätter myror i huvudet...

Föräldern ska alltid förbättra sig och göra bättre nu och meddelar att denna vet att det är fel det som har gjorts, gråter en skvätt och sen händer ingenting. Helt hopplös, men vad skönt då behöver inte jag ens ta den vändan utan då rullar det på sen. Barnet är ju såpass gammalt att denna förstår det som pågår och jag har försökt dölja att den andre föräldern inte betalar underhåll men det fick barnet reda på från förälderns förälder som "ville vara ärlig". Kändes ledsamt, men barnet uttryckte att denna tyckte att det var pinsamt.

Hm ja det låter ju helt annat ifrån tidigare inlägg och den här föräldern är som sagt var strulig. Allt som kan krånglas med, ja det krånglas med. Jag har lite svårt att förstå varför man lägger ned så mycket tid och energi på sådant istället för på bra saker som är konstruktiva, som att vara med sitt barn! ;) Nej skämt å sido, så länge jag slipper att hålla i detta är jag ändå lugn och då får det väl ta tid.

Vi ser till att vi klarar oss, jag har fått byta jobb då arbetstiderna ej var förenligt med barnomsorg/tillsyn och ingen kunde hjälpa till och då förlorade jag en hel del i inkomst per månad. Den andre föräldern hade från början bra mycket högre lön än mig (om denna har sitt arbete kvar?), men man får ju anpassa sig helt enkelt och lägsta nivån duger utmärkt. Jag hoppas att jag kan hitta ett annat arbete som är funktionellt både med arbetstider och lön längre fram igen. Jag känner mer att det borde väl vara självklart att man vill betala, jag ser det som så självklart att få det att fungera oavsett underhåll eller inte.