Du som endast har söner men längtade efter en dotter

Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 13:43
203 svar

Återställ Anmäl

Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Jag väntar son nr 2. Jag hade ont tänkt tanken att det skulle spela någon roll alls förrän jag började fundera på att skaffa barn själv och sökte mig till forum på nätet och ramlade över detta fenomen... Jag visste inte att det ansågs viktigt att få en flicka. Sen blev jag förvånad när svärfar sa "då vill ni ha en flicka den här gången då". Jag visste inte att normalbegåvade kunde säga något sådant. Jag känner mig själv kluven numer... det har väckt något i mig, ett grubblande på om jag BORDE vilja ha en tjej. Kan det va lite som med allt annat att en del automatiskt upplever att gräset är lite grönare på andra sidan och blir blinda för verkligheten?
Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 14:03
#38

Återställ Anmäl

Anonym (Japp) skrev 2013-11-29 13:54:44 följande:
Jag har det med min mamma och med min egen dotter. Bara för att du inte upplevt det innebär det ju inte att det inte existera.

Klart det existerar, och det är jättefint när det är så! Själv har jag en rent av kylig, liksom professionell relation till min mamma, hon har aldrig kramats, aldrig sagt i ord vad/om hon känner osv... På samma gång som jag valde att försöka få barn valde jag också att jag skulle vara tvärt emot som mamma, jag förstår dock inte varför det skulle vara svårare att knyta band till sin son? Han är supermysig och jag berättar varje dag för honom att han är det bästa som finns, precis som jag hade gjort med en dotter! Relationer är aldrig förutbestämda, man måste tillföra något själv oavsett vem man försöker bonda med.
Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 15:53
#67

Återställ Anmäl

Anonym (pojkmamman) skrev 2013-11-29 15:43:13 följande:
När jag väntade andra barnet önskade jag mej en flicka... Hade fått för mej att det var bra att ha lite av varje och kanske för alla andra runt omkring hoppades på det, men eftersom det inte blev så så lät jag den önskan om en dotter falla bort. Jag o min man miste ett barn, två månader gammal i PSD så efter så har det just ingen betydelse vad det blir, huvudsaken är att det överlever... Kanske det är det som gjort att jag känner såhär?

Usch usch, den värsta mardrömmen. Förstår att fokus hamnar på saker som är mer väsentliga efter något sådant, i många år framåt, kanske för alltid. Det är bra att du berättar, det ger oss andra en spillra av den ödmjukheten också, och det behövs ibland!
Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 17:39
#78

Återställ Anmäl

Anonym (danni) skrev 2013-11-29 17:05:37 följande:
pojkar är sämre än flickor och inte alls lika roliga , det är bara att inse det och kämpa för att övertala mannen att skaffa barn tills man får en flicka.

Du är ju inte riktigt klok, du glömmer att pojkar har den mest fördelaktiga egenskapen.... att kunna ståkissa! Sån jäkla orättvisa det är för mig som själv alltid varit pojkflicka! Hur förklarar du för dina döttrar att de alltid kommer att få hålla sig medan grabbarna står och pissar som diabetessjuka hundar i varje hörn och buske!?
Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 17:45
#82

Återställ Anmäl

Anonym (danni) skrev 2013-11-29 17:43:04 följande:
haha du skulle komma på en fördel med pojkar och det bästa du kunde komma på var att de kan stå och kissa ?

Det är ungefär så stor vikt jag lägger vid mina barns kön ja ;)
Anonym (Grabbar)

Äldre 29 Nov 22:33
#92

Återställ Anmäl

AnnaGreta 378 skrev 2013-11-29 22:24:29 följande:
Det är ingen skillnad i relationen till ett barn beroende på vilket kön det har. Jag har tre pojkar och tre flickor och därmed sex individuella relationer. Mina flickor är inte på ett sätt, så heller inte mina pojkar. Personligheten sitter inte i könet.

Tusan vad coolt med 6 ungar. Jag skulle aldrig fixa att vara gravid så många gånger tyvärr, min kropp klarar det inte så jag får nog vara nöjd med två grabbar.
Anonym (Grabbar)

Äldre 30 Nov 12:03
#142

Återställ Anmäl

Lejonmamman01 skrev 2013-11-30 11:49:57 följande:
Men hur menar du nu? Att en mamma som inte får någon dotter, ska välja ut en av sina söner och uppfostra honom till en flicka i stället? Sunt..? Man har ju sett hur det har gått med pojkar som utsatts för just den behandlingen. Dag Hammarskjöld t.ex. - hans mamma hade bara pojkar, och hon valde ut honom att vara "flickan". Klädde honom i långa klänningar långt efter att de jämnåriga pojkarna fått kortbyxor, och när han var vuxen bodde han länge kvar hemma och mamman kallade honom "min hemmadotter". Han gifte sig aldrig, trots att han som framgångsrik man kunnat få vilken kvinna som helst, och många spekulerar i att de berodde på att han blivit homosexuell p.g.a. den påtvingade flickrollen, men valt att aldrig leva ut det...

Eh vänta... Va? Menar du att han skulle blivit homo av att hans mamma klädde honom i klänning?
Anonym (Grabbar)

Äldre 30 Nov 12:13
#146

Återställ Anmäl

Lejonmamman01 skrev 2013-11-30 12:11:01 följande:
Inte bara klänningen, utan att han var tvungen att spela rollen av hennes dotter under hela uppväxten. Vad VET man hur det kan påverka..?

Haha
Anonym (Grabbar)

Äldre 30 Nov 12:19
#148

Återställ Anmäl

Lejonmamman01 skrev 2013-11-30 12:15:09 följande:
Varför tror du att han inte gifte sig då, fast han hade behövt en representativ hustru i den roll som han hade..?

Jag har aldrig ens träffat människan och har ingen rätt att spekulera i hans läggning. Att det har att göra med vilka kläder han hade som barn är dock i princip omöjligt, i alla fall om man ska basera åsikter på forskning, vilket jag gör där det är möjligt.
Anonym (Grabbar)

Äldre 30 Nov 13:19
#151

Återställ Anmäl

LillGris skrev 2013-11-30 12:46:23 följande:
Japp, alla vet att småpojkar som nån gång har på sig en klänning blir bögar

Min bror hade pigtittare med papiljotter och låtsassmink ;) Han måste haft en väldig tur som råkade bli helt normal ändå :p
Anonym (Grabbar)

Äldre 30 Nov 16:31
#165

Återställ Anmäl

Starkast skrev 2013-11-30 16:25:08 följande:
Vilket barnligt och omoget tänk du har! Klart man måste få önska och drömma om olika saker. Det kan vara vad som helst och de allra allra flesta (alla?) önskar sig innerst inne ett barn av ett visst kön, men det är få som vågar titta på den känslan och ännu färre som vågar prata om den. Och blir man så upprörd över att någon annan pratar om känslan så har man nog enormt mycket inträngt innom sig som man aldrig vågade prata om själv. Det blev ett tramp på den ömma tån.

Du menar alltså att du vet bättre ändra vad de själva känner. Ödmjukt.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

INNEHÅLL