Anonym (Längtan)

Äldre 29 Nov 12:03

203 svar

Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

Jag är gravid med vårt tredje barn, en tredje pojke. Jag har sedan jag väntade barn nr 2 längtat efter en dotter. Nu efter köns-Ul vet jag att det aldrig kommer bli någon dotter för mig. Jag försöker bearbeta detta så gott det går, och nu söker jag andra som är eller har varit i min situation, för att höra hur ni har tacklat det? Hur gick ni vidare? Går det någonsin över, denna längtan?

Självklart är jag lycklig över en frisk liten bebis i magen, men jag ljuger om jag säger att könet inte spelade någon roll, för det gjorde det.

Jag vill så gärna höra att det kommer att gå över, jag vill/orkar inte bära på detta och inte heller vill jag ha dessa mörka moln över den babylycka jag borde, och vill, kunna känna.

Hoppas innerligt på svar från andra pojkmammor där ute!
Jag undanber mig svar från mammor till flickor som säger att de förstår mig, eftersom pojkar är "så jobbiga" - för det tycker inte jag, det är inte därför jag känner såhär. Jag har hört det så många gånger och tycker bara det är en fördom, barn är ändå individer. Jag hade bara velat ha en blandad barnaskara.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 12:11

#2

fridlyst skrev 2013-11-29 12:06:45 följande:

Vad är du saknar hos pojkarna?

Ingenting alls! Jag vet inte varför jag känner såhär, ingen aning? Vet bara att jag inte vill, eller orkar, känna såhär, känns så fruktansvärt onödigt. Mycket är nog påverkan utifrån, det är sånt oerhört fokus på att få döttrar i detta land (ja, titta bara på detta forum!) - och jag har fått, och får, så många kommentarer om att nu måste vi ju ändå få en dotter?? Som att det är högsta vinsten?

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 12:21

#4

fridlyst skrev 2013-11-29 12:16:55 följande:

Du kanske ska fråga de personerna som säger så då, varför man måste få en dotter och vad har de som inte pojkar har...

Det har jag frågat, och har fått veta att döttrarna kommer man nära, att det är väldigt annorlunda att ha döttrar, det är mer speciellt osv osv
Sen undrar ju jag hur när man kan komma, eftersom jag känner mig väldigt nära mina söner. Dock vet jag inget om det där annorlunda och speciellt, eftersom jag inte har någon dotter, och aldrig kommer att ha.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 12:35

#7

Anonym (Söner) skrev 2013-11-29 12:24:40 följande:

Jag har underbara söner och har aldrig önskat mig ett specifikt kön. Men omgivningens kommentarer tär på mig. När jag väntade son nummer två beklagade människor mig min otur. Jag fick höra alltifrån: " Nästa gång lyckas ni!" "Bättre lycka nästa gång" "Nu måste ni skaffa en tredje" "Usch, din stackare. Hör av dig om du behöver prata".

Det är skitjobbigt och jag förstår dem inte. Jag älskar mina strålande söner över allt annat på jorden. Världens bästa barn. Jag har aldrig hört någon beklaga en kvinna som väntar en flicka med orden : nästa gång lyckas ni. Läs här också, fullt av trådar skrivna av gråtande kvinnor som inte vill ha söner. Eller i tidningarna när en kändis får barn. Är det ett flicka skrivs det: Äntligen är hon här!! NN Fick en älskad dotter!! Är det en son står det: NN fick en son. Pojkar är inte lika välkomna. När kvinnor åker för att rensa bort oönskade spermier är det inte flickspermierna som kastas bort.

Precis så känner jag också! I grunden ÄR jag ju en lycklig pojkmamma, men redan när tvåan var i magen så började ju kommentarena hagla över en. Och då ska vi inte tala om hur det är nu, när jag säger att jag har en tredje pojke i magen, jag får ju näst intill beklaganden från andra. Och så får jag åter igen höra: "ni får göra ett nytt försök då".

Som du säger, här på FL finns hur många trådar som helst skrivna av dem som får sina drömmar krossade när de får veta att de väntar en son. Så något verkar det vara rent generellt, om det bara gäller här i Sverige eller resten av Norden, det vet jag inte. Jag vet inte varför flickor har så hög status jämfört med pojkar, för när jag tänker framåt kan jag inte direkt se några fördelar med att vara flicka framför att vara pojke.

Jag hade eg bara velat ha en blandad barnaskara. Hade jag bara haft flickor hade jag velat haft pojkar. Vet eg inte varför och jag vet också att man inte "får" känna så men jag gör det.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 12:46

#9

Anonym (jobbigt) skrev 2013-11-29 12:36:43 följande:

Visst är det märkligt att det skiljer sig åt så mycket rent kulturellt med vad man "skall vilja ha".
I vissa länder hade det ju ansetts som fantastiskt och hög status att ha fått tre pojkar.

TS - jag har hört mer än en mamma till en tonårstjej önska att "jag hade pojkar istället". Ibland tror jag att man som mamma till och med kan komma närmare söner än vad man kommer döttrar. Beroende på personlighet naturligtvis.

Man tänker nog som mamma att man hade haft mer att tillföra till en flicka, eftersom man kan relatera till henne lättare, men jag tror man har en minst lika viktig, om än annorlunda roll för barn av det motsatta könet.
Du har ju fått en fantastisk chans att vara en förebild för dessa pojkar och du kan påverka vad de kommer vilja ha av framtida flickvänner, hur de kommer att bete sig mot sin familj, och du kan svara på alla frågor om hur "tjejer egentligen tänker" haha.

Tack det var fint skrivet :)!

Jag tror också så att pojkar generellt är "lättare" än flickor, men det baserar jag bara på att jag rent generellt anser män vara "enklare" varelser, och då menar jag enklare som något positivt alltså, de är rakare, ärligare och analyserar inte så mkt som vi tjejer kan göra. Obs! Vill inte att någon ska ta illa upp och givetvis finns det undtantag, det här är bara min syn och mina erfarenheter!

Ja, jag tänker nog att jag hade haft mer att tillföra till en flicka, men samtidigt inser jag att att en god relation inte kommer gratis, man måste jobba på det.

Jag tror att det jobbigaste av allting är allas kommentarer faktiskt, jag bara önskar att man bara hade fått glada tillrop och "GRATTIS" istället för det jag får höra nu, när jag säger att jag ska få en tredje pojke.

Det som ska vara den största lyckan blir plötsligt inte det då, jag önskar det skulle rinna av mig som vatten av en gås, men det gör tyvärr inte det.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 13:06

#11

Errol Flynn skrev 2013-11-29 12:59:02 följande:

Jag har 2 söner och vill gärna ha en tredje. Skulle någon beklaga att jag får söner skulle jag be vederbörande dra åt helvete. Jag har aldrig haft en önskan om döttrar utan sett mig som "pojkmamma" redan innan jag fick barn.
En del verkar tro att det är bingo att ha en av varje, det skulle jag aldrig vilja ha. Ska jag bara ha 2 barn vill jag ha samma kön för dom jag känner är tightast med sitt syskon av samma kön även i vuxen ålder. Den dagen jag och pappan är borta har syskonen varandra och mina grabbar är vråltighta nu och jag hoppas dom fortsätter vara det.

Ja det är absolut en stor fördel med att ha barn av samma kön! Och jag kan tänka så nu också, att nu kommer en till "likadan" - en pojke som kan identifiera sig med sina storebröder. Jag själv har en syster och en bror och kan se att min bror var mer utanför under uppväxten, jag och syrran var tighta men han var mer själv, tyvärr. Dock är det han som idag har tightast kontakt med våra föräldrar, både med vår mamma och vår pappa!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 13:21

#13

Anonym (hm?) skrev 2013-11-29 13:10:06 följande:

Så man får inte säga att pojkar är "jobbigare" eftersom alla är individer, men du får säga att pojkar är "lättare, rakare, ärligare". Plötsligt är de inte individer? Underligt.

Jag kunde räkna med att den kommentaren skulle komma. Därför skrev jag att jag bara utgick ifrån mig själv, att jag generellt tycker så. Jag säger inte "bättre", för det tycker jag inte. Jag tycker bara generellt att denna skillnad kan finnas, mellan kvinnor och män (och som jag skrev, inte alltid).

Och ja, om du vill säga att pojkar är jobbigare så får du säga det, men jag har hört till leda från flickmammor att de är så glada över sina flickor eftersom pojkar ju är så jobbiga, och det säger de utan att ens ha några pojkar. Därför kände jag inte att jag behövde just de kommentarena här.
Och vi kan snöa in mycket mer i det men det var inte det jag ville med denna tråd, jag ville bara höra hur andra i min situation har hanterat detta.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 14:25

#46

Anonym (Japp) skrev 2013-11-29 13:27:44 följande:

Bandet mellan mor och dotter är oslagbart, man möts på plan som inte är möjligt om man har söner. Så är det och dom som påstår motsatsen ljuger för att orka med det faktum att dom aldrig kommer få uppleva det.

Jag tycker att du passar bättre i alla de övriga "önskar flicka-vill inte ha en pojke"-trådar, där många spyr ur sig hur jobbiga, äckliga och fula pojkar är (ja det kanske var du som skrev just det tom).

För det du säger ovan är bara något du tycker, du refererar till dig själv och din situation, inte till verkligheten.

För jag har inte, och har aldrig haft något "speciellt" band till min mamma, och inte har eller hade min syster det heller. Då var bandet till pappa mer speciellt.

Min syster står dock närmare sin dotter än sin son, men det är jag säker på att beror på deras personligheter, snarare än deras kön.

För hur förklarar du annars alla nära mor-son relationer som finns? Skulle de bara vara inbillade då menar du? Att vi egentligen är bittra och hatar våra söner?? Då måste nog du må ganska dåligt, om det är så du ser på din omgivning och alla pojkar.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 14:33

#51

Unaangelita skrev 2013-11-29 13:47:28 följande:

Underbart med tre söner ju!!! Tänk vilka tajta syskonband de komma ha, helt fantastiskt :) Jag har inga barn ännu men om jag får önska kön så önskar jag lätt en pojke!!! Flickor är ju skitjobbiga ( vet bara hur jag och alla mina tjejkompisar var i tonåren huvva) med alla deras hormoner o grejer när de kommer in i puberteten. Handen på hjärtat så kan jag säga att jag är avis på dig och du är säkert den perfekta pojkmamman :) och den där känslan om att du inte kommer få en dotter släpper nog snart. Jag VET att man inte får välja kön och jag kommer bli lika glad om jag skulle vänta en tös men jag menade att OM jag fick ÖNSKA.

Tack för pepp, det värmde att läsa

!

Jag älskar redan pojken i magen, och ÄR glad över att han ska komma, det är bara någon del i mig som hade velat haft en blandad barnaskara. Att få "prova på" den andra könet.
Men jag är superglad över mina killar, när jag väntade kille nr 1 hade jag en inre önskan om att han skulle vara just en kille. Så visst är jag tacksam!
Man (ja de flesta "normala" får jag väl säga efter att ha läst vissa andra inlägg här- som fr nick Japp) man älskar ju sina barn, precis oavsett kön! Det är bara det att jag aldrig kommer att få veta, hur det hade varit att ha en dotter. Kanske annorlunda, eller så inte?

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 14:44

#54

Anonym (x) skrev 2013-11-29 14:40:07 följande:

Jag har 2 söner och min syster har 3. Så våra föräldrar blev mormor och morfar till 5 små killar. Min pappa tycker det är superkul. Han hade säkert velat haft en son men fick ingen. Han tar igen det nu med 5 vilda små grabbar. Kollar jag i släkten på sambons sida finns det 7 grabbar till och alla är i någorlunda nära ålder så dom har jättekul när dom leker.
Du kommer få det kanonkul med 3 grabbar TS.

Tack för peppning :)!

Man ska väl inte glömma alla andra kvinnliga relationer man har i livet, mamma, svärmor,syster och väninnor. Jag har ju andra tjejer i mitt liv kan jag tänka :)

Låter kul med så många killar för övrigt

!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 15:12

#58

Anonym (humlan) skrev 2013-11-29 15:03:00 följande:

Jag fick en tredje pojke i somras. Folk tyckte sååå synd om oss, kunde få höra saker som "fan vilken otur ni har", "då får ni försöka igen!" osv. Visst, det hade varit roligt med en tjej men jag anser inte att jag kan göra något med en dotter som jag inte kan med en son.

Det är bara 3 år och 3 månader mellan äldsta och yngsta så förhoppningsvis kommer mina tre killar ha jätteroligt när de växer upp ihop. De stora killarna som är 3,5 och 2 avgudar verkligen varandra.

Nu blir det inga fler barn för oss för sambon vill "bara" ha tre. Jag skulle kunna tänka mig en fyra om några år, men då är det inte för att jag försöker göra en dotter.

Jag tror också att de kommer ha roligt när de växer upp, det är ju något särkilt att ha syskon av samma kön som en själv, säkert just samma andledning till att jag önskar mig en dotter, för jag är tjej själv!

Det är hemskt med alla kommentarer, fy f*n jag fattar inte att folk inte tänker innan de pratar! Hur kan man säga att det är otur att få tre fina friska pojkar?? Om man tycker att det är otur så behöver man nog lite perspektiv i sitt liv tycker jag!

Min sambo vill också "bara" ha tre, och egentligen jag också. Skulle vi försöka få en fyra, så skulle det vara för att försöka få den dotter, och det känns inte ok. Det blir tokigt tänker jag om man fortsätter skaffa barn bara för att få ett visst kön. Det känns fel och vi kommer därav inte att försöka oss på fler. Det är därför som jag känner att jag behöver ventilera detta med andra i min situation. För jag tror och hoppas ändå, att man kan komma vidare och att dessa känslor bleknar med tiden. När man kommer ur småbarnsåren tex, då kanske det inte känns så himla aktuellt, och viktigt längre. Jag hoppas att det är så!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 15:23

#61

Anonym (pojkmamman) skrev 2013-11-29 15:16:01 följande:

Grattis till kommande lillkille!
Jag har tre pojkar och väntar ett fjärde barn. Kön okänt men är det möjligt får vi se det på onsdag

Känslorna inför kommande barn är blandade. För barnets skull och även min egen vill jag ha en till pojke. Mina barn önskar sej dock en lillasyster. Besvärligt med flickor tycker jag, och som någon skrev ovanför... Om jag tittar tillbaka på mej o mina syskon så är det jag o min syster som stått för all drama, att mamma grät, stack hemifrån veckovis... Min bror har varit betydligt lugnare på den fronten.
Mina söner är sagolika, men så är de ju rätt små ännu. Har bra kontakt eller vad man ska säga...
Men det är klart, kanske skulle det vara kul med klänningar och flätor? Vad vet jag... Inget jag riktigt önskar faktiskt... Tycker det är jobbigt med allt det sockersöta och pluttinuttiga kring flickor. Lättare med pojkar helt enkelt!

Och tänk när de blir stora... Kanske liknande intressen, kunna prata öppet om allt möjligt som pojkar gör, gå ut o ta en öl tillsammans...
Och tänk oss som mammor till våra män! Vilket stolthet att få umgås med våra vuxna fantastiska söner som är väl uppfostrade och kärleksfulla mot sina nära o kära <3

Grattis du med till kommande bebis!
Jag tror det handlar om att ha en "likadan" som mig själv, i mitt fall, en tjej, som ju jag är. Sedan tror jag, och hoppas, att man kanske har orealistiska förväntningar kring detta, det kanske inte är så stor skillnad på att ha en son eller en dotter ändå, när det kommer till kritan? Ens barn är ens barn liksom! Det är väl det här också att få prova något nytt, något okänt, för jag vet ju inte, hur en dotter är? Hur känns det, jämfört med att få en son? Många tankar, men helst skulle jag vilja hiva ut alla dessa tankar på soptippen omgående, för det är inget kul att känna såhär..! Synd att man inte kan bemästra och styra över sina känslor och tankar, vad enkelt allt hade varit då!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 16:03

#68

Anonym (pojkmamman) skrev 2013-11-29 15:43:13 följande:

När jag väntade andra barnet önskade jag mej en flicka... Hade fått för mej att det var bra att ha lite av varje och kanske för alla andra runt omkring hoppades på det, men eftersom det inte blev så så lät jag den önskan om en dotter falla bort. Jag o min man miste ett barn, två månader gammal i PSD så efter så har det just ingen betydelse vad det blir, huvudsaken är att det överlever... Kanske det är det som gjort att jag känner såhär?

Fy så fruktansvärt

! Ja det sätter saker i perspektiv, när man hör om det du beskriver. Plötsligt spelar könet på barnet inte det minsta lilla roll!
Kramar till dig!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 16:21

#71

Anonym (pojkmamman) skrev 2013-11-29 16:04:52 följande:

Ja, man blir ödmjuk för livet, tacksam för det man får... Jag önskar ingen det som drabbade oss, men upplyser gärna...
Kraven/önskemål på kön, ögonfärg, vem barnet är likt etc blir ju totalt oviktiga om barnet inte ens överlever... Jag börjar numera alltid i den änden...
Priolista så att säga:
1. Att den överlever
2. Att den blir frisk

Ja, längre än så är den faktiskt inte, då resten inte spelar någon som helst roll för oss!

Man var bra larvig innan som önskade barnet blå ögon eller att det var en flicka...

<3 Lycka är att få behålla sitt barn i livet <3

Ja det är sann lycka det du beskriver! Därför blir man extra ledsen över alla kommentarer man får höra om hur synd det är om en när man har söner och inte en dotter. Det är fel val av ord, kan man minst säga!

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 16:28

#73

Ginga skrev 2013-11-29 16:12:47 följande:

Du vet vad man säger, "Daddy's girl and Mama's boy" :)

Jag har två pojkar själv, och visst, jag hade velat ha en dotter också, men jag ser fram emot att bli moster en vacker dag istället.

Ett annat plus är att man slipper ha en tonårsdotter!!

Vad gäller tonårsdöttrar kan jag hålla med, vet själv hur jobbig jag var!! Brorsan var rena drömmen jämfört med mig!

Egentligen tror jag att hela den här diskussionen mynnar ut i att det i det stora hela inte spelar någon roll, tror ni inte? Vi bara tror att det gör det. Och tror man det superstarkt, och sedan får sitt efterlängtade kön, så har man ju redan på förväg bestämt sig för att det är "väldigt speciellt och annorlunda" att få just det könet. Och motsatsen, att det inte är speciellt och annorlunda, att få det andra könet. Jag menar, jag tycker ju att jag har en väldigt speciell relation till mina söner, och jag tror att de allra flesta förädrar tycker att de har en speciell relation till sina barn. Oavsett var de har för kön.
Men, man vill ju ofta ha just det som man inte har, det som grannen har, det som kollegan har - ja det som ANDRA har osv. Ni vet, gräset är grönare på andra sidan. Man glömmer lätt bort att man har redan allt man behöver för att vara lycklig.

Anonym (Längtan) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 20:59

#87

Anonym (lillabarn) skrev 2013-11-29 20:41:26 följande:

Jag är totalt chockad över hur människor som jag förmodar faktiskt står en relativt nära kan BEKLAGA att man väntar ett nytt mirakel?! Jag har två döttrar som jag älskar över allt annat. Men jag är precis lika säker på att jag skulle älska två söner exakt lika mycket. Det är ju inte KÖNET jag älskar utan deras person och hela miraklet att det är min och mannens kärlek som på sätt och vis skapat dem.. men när lilla låg i magen hade jag nästan ångest över att det skulle vara en son. Inte för att jag inte skulle vilja ha en kille men för att jag var så rädd folk omkring skulle göra skillnad på dem, förvänta dej olila saker. Typ storasyster ska va snäll och duktig och ta hand om sin busiga bråkiga lillebror som får göra vad han vill för så äääär ju pojkar. Såg framför mej alla släktträffar osv... dvs jag hade känt lika om första barnet var en son, att jag önskade en till. För att de bara skulle få vara barn (i förhållande tillvarandra iaf). Och efter vad jag läst här: slippa höra åååh grattis då behöver ni inte skaffa fler ni har ju en av varje... örk. Tänk va kul med tre killar, va kul de kommer ha av varandra!!!! Och vilket viktigt jobb du gör: uppfostrar nästa generations män som förhoppningsvis är mindre våldsbenägna och ojämnställda än denna ;) Dessutom... hallååååå mammas pojke?! Både min man och bror aaaaavgudar sina mödrar. Beror på personloget och engagemang: inte kön. Plus det lär väl komma nån flickvän som du kan vara "den underbara förebilden" för. Vet själv en del ex som tonåring där jag inte saknade killen men hans mamma efter vi gjort slut ;) Avslutningsvis vill jag bara säga du inte kan rå för dina känslor men du kan bestämma hur du agerar TROTS dem. Efter vissa tankeställare här (om förlorade barn osv) är självklart det logiska att könet inte spelar roll öht. Låt hjärtat få tid att catch up. Grattis till ännu ett mirakel!!!!!

Tack för ditt fina svar!! Du är klok, och dina ord lindrar det som gnager hos mig! Önskar att fler tänkte som du, då skulle man slippa alla eländiga kommentarer och beklagande blickar, när jag säger att det är en tredje gosse på väg! Jag tänker oxå som du skriver, att killarna kommer ha så mycket kul tillsammans

Du som endast har söner men längtade efter en dotter - hur gick du vidare?

INNEHÅLL