Orolig för barnen, vad har jag rätt till?

Jag undrar om nån här kan hjälpa mig med svar på en fråga. Undrar vad jag som mamma har för rättigheter när jag anser att pappan inte är kapabel att ta hand om våra barn just nu? Har jag rätt att mot hans vilja hålla dom kvar hos mig? Ska dra det hela lite kort. Pappan mår psykiskt dåligt just nu och har gått in i väggen efter en rad händelser som separation, dödsfall i familjen osv. Han har slutat äta, dricka och sova. Han har ett flertal gånger hamnat på sjukhus uttorkad och hela helgen var han inlagd på psyk. Han har inte lämnat barnen på dagis eller jobbat på några veckor. Han sluddrar, glömmer saker vi pratat om, bryter våra överenskommelser. Jag har aldrig sett honom såhär och jag har levt med honom i många år. Han mår helt enkelt inte bra och har flera gånger lämnat över barnen till mig på hans vecka utan förklaring. Det går inte att prata med honom eller be honom besluta om något just nu så känner att det ligger hos mig. Jag har föreslagit att jag ska ta barnen mer och att han kan ha dom varannan helg (och umgänge i veckorna) tills han mår bättre men han kan inte bestämma något säger han. Så fort han mår bättrre en stund ska han ta hem dom för att sen lämna dom till mig igen. Det är ohållbart för oss alla, vår minsta på 3 år klarar inte av detta hattande fram och tillbaka ich jag själv får snart magsår. Försökte kontakta familjerätten men inget svar idag. Känner mig helt hjälplös och utmattad av allt detta. Hur ska jag gå till väga? Som jag skrev går det inte att göra några överenskommelser med pappan just nu. Så jag måste ta ett beslut och stå fast vid det tills han mår stabilt nog att kunna ta hand om dom som han ska. Just nu går det ut över dagis dessutom då man från dag till dag ändrar tider osv.. Vad har jag egentligen rätt till i ett sånt här läge? Så rädd att jag ska få någon skit sedan.

Marten

Äldre 27 Nov 16:05

#1

Tufft läge.

Beroende på vilken relation ni har (du och din ex-man) kan du göra en orosanmälan till socialkontoret och be dem att göra en bedömning

med utgångspunkt att det inte skall vara permanent utan endast till dess att barnens far har återhämtat sig.

Åberopa att barnen inte mår bra och även blanda in förskolan, de brukar ha en ganska bra överblick och har faktiskt anmälningsplikt

om de misstänker att barnen far illa hos enskild/båda föräldrar I sin hemmiljö. Man kan göra en orosanmälan anonymt.

Detta är nog endast att rekomendera om alla andra utvägar är tömda redan.

Absolut bäst är om Ni kan komma överens.

Har barnen Farmor/Farfar, farbror/faster som kan hjälpa till då även de kanske ser att barnen/pappan inte mår bra i det nuvarande mentala tillståndet han befinner sig i!

Finns det någon terapeut inblandad, de har ju tystnadsplikt och kan inte berätta för dig om hans tankar och mentala tillstånd men även där kan det vara en väg in till din ex-man/barnens pappa.

Tala I så fall med denna.

Ge inte upp för barnen MEN den andre föräldern är också människa som saknar sina barn även om de kanske inte kan ta hand om dem just nu.

Anonym (insatt)

Äldre 27 Nov 21:48

#2

Marten skrev 2013-11-27 16:05:53 följande:

Tufft läge.

Beroende på vilken relation ni har (du och din ex-man) kan du göra en orosanmälan till socialkontoret och be dem att göra en bedömning

med utgångspunkt att det inte skall vara permanent utan endast till dess att barnens far har återhämtat sig.

Åberopa att barnen inte mår bra och även blanda in förskolan, de brukar ha en ganska bra överblick och har faktiskt anmälningsplikt

om de misstänker att barnen far illa hos enskild/båda föräldrar I sin hemmiljö. Man kan göra en orosanmälan anonymt.

Detta är nog endast att rekomendera om alla andra utvägar är tömda redan.

Absolut bäst är om Ni kan komma överens.

Har barnen Farmor/Farfar, farbror/faster som kan hjälpa till då även de kanske ser att barnen/pappan inte mår bra i det nuvarande mentala tillståndet han befinner sig i!

Finns det någon terapeut inblandad, de har ju tystnadsplikt och kan inte berätta för dig om hans tankar och mentala tillstånd men även där kan det vara en väg in till din ex-man/barnens pappa.

Tala I så fall med denna.

Ge inte upp för barnen MEN den andre föräldern är också människa som saknar sina barn även om de kanske inte kan ta hand om dem just nu.

Soc kan inte ta ställning till indraget umgänge. Det kan bara en förälder göra eftersom det bara är föräldrar som har mandat att skydda sina barn från att fara illa i umgängessituationen (såvida det inte gäller barn som är föremål för tvångsvård enligt LVU - (dessa barn har soc ansvar för)

Man kan inte som förälder lämna sina barn till umgänge på förmiddagen och på eftermiddagen göra en anmälan till soc om att barnen far illa hos umgängesföräldern. Då ifrågasätts ens egen förmåga att skydda barnen dvs att man lämnar ut dem till att fara illa, trots att deras egentliga behov är skydd.

TS. Ta beslutet och bedöm själv vad som är bäst för barnen just nu. Vem skall se till barnens bästa om inte du, som förälder, gör det??

Anonym (orolig mamma) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 00:00

#3

Marten skrev 2013-11-27 16:05:53 följande:

Tufft läge. Beroende på vilken relation ni har (du och din ex-man) kan du göra en orosanmälan till socialkontoret och be dem att göra en bedömningmed utgångspunkt att det inte skall vara permanent utan endast till dess att barnens far har återhämtat sig.Åberopa att barnen inte mår bra och även blanda in förskolan, de brukar ha en ganska bra överblick och har faktiskt anmälningspliktom de misstänker att barnen far illa hos enskild/båda föräldrar I sin hemmiljö. Man kan göra en orosanmälan anonymt.Detta är nog endast att rekomendera om alla andra utvägar är tömda redan. Absolut bäst är om Ni kan komma överens. Har barnen Farmor/Farfar, farbror/faster som kan hjälpa till då även de kanske ser att barnen/pappan inte mår bra i det nuvarande mentala tillståndet han befinner sig i! Finns det någon terapeut inblandad, de har ju tystnadsplikt och kan inte berätta för dig om hans tankar och mentala tillstånd men även där kan det vara en väg in till din ex-man/barnens pappa.Tala I så fall med denna. Ge inte upp för barnen MEN den andre föräldern är också människa som saknar sina barn även om de kanske inte kan ta hand om dem just nu.

Jag vet att pappan saknar barnen men det har aldrig varit frågan att ta dom ifrån honom. Bara att de bor hos mig i veckorna i allafall tills han mår stabilare så de slipper kastas omkring som en vante. Han skulle såklart få hälsa på när som helst. Det som inte funkar är att han inte kan sköta praktiska saker som att ta barnen till dagis. Jag vill underlätta för honom att bli bra snabbare genom att avlasta.

ZsaZsa

Äldre 28 Nov 09:35

#4

I ditt läge skulle jag inte lämna ut barnen eftersom de far illa av det utan istället ge förslag på andra lösningar och fatta beslut om andra lösningar. Jag skulle säga till pappan att söka hjälp, att allt jag vill är att han åter kommer på fötter och kan vara den pappa till sina barn som han är i vanliga fall, men att det just nu inte går att göra så här med barnen och att du nog vet att han heller inte tycker det. Du skriver att han är välkommen hem till dig för att umgås med barnen och det låter som ett utmärkt sätt för honom och barnen att vara tillsammans en tid framöver.

Kanske blir han lättad över att du styr upp det? Men var noga med att dokumentera din inställning och dina skäl. Prata först med pappan och skriv sedan till honom.

Finns det andra närstående som kan bli delaktiga i det här? Dels i att hjälpa den här pappan och dels i att stå bakom ditt beslut? För det kan vara bra för pappan att ha någon mer som stöttar honom och det kan vara bra för dig att ha någon som står bakom dig om pappan en dag börjar tjafsa om det här och anklagar dig för umgängessabotage. Ett vittne alltså, för att vara krass.

Har ni ett avtal eller en dom så kan du behöva koppla in myndigheterna för att få en tillfällig ändring. Föreslår att du i så fall tar kontakt med en jurist om det.

Anonym (Zed)

Äldre 1 Dec 21:55

#5

Pappan till dina barn verkar må mycket dåligt. Han lär ju knappt orka med sig själv som du beskriver honom så hur skulle han orka med era barn?

Du har både en juridisk och moralisk skyldighet gentemot dina barn att skydda dem från att fara illa. Och tänk om de far illa hos sin far? Eller tänk om det skulle hända dem något?

Orolig för barnen, vad har jag rätt till?

INNEHÅLL