Anonym (Vad kommer händ) skrev 2013-11-26 22:58:22 följande:
Vi ska väl ta lite bakgrund på detta. Vi lärde känna varandra på högstadiet och har haft våra upp och nedgångar i vår vänskap men ändå hittat tillbaka till varandra. Hon är en glad person med en funktionsnedsättning men är kapabel till att bo själv, ha ett förhållande och betalar sina räkningar som vilken Svensson som helst. I våras fick hon reda på att hon väntade barn, en pojke. Graviditeten blev jobbig med mycket hormoner som rörde upp en massa känslor och hon mådde dåligt periodvis. Hon har sedan tidigare gått hos en kurator och gick dit även under graviditeten. Hon gladdes åt att bli mamma och väntade spänt på förlossningen med både glädje och ångest. Jag som vän gjorde vad jag kunde och talade om att allt skulle gå så bra och att de skulle vara hemma igen efter några dagar. Men hon och sonen kom aldrig hem. Något hände på BB och socialtjänsten kontaktades. Sen dess har hon bott på ett familjehem och har även varit uppe i rätten för att få komma hem med sonen. Detta har tagit hårt på henne psykiskt och idag fick hon själva, för henne och hennes sambo, "dödsstöten"! De får inte ha vårdnaden om deras son! Hon måste nu flytta hem och de får bara träffa sonen var 14:e dag, men inte själva, utan med en umgängesfamilj. Nu till min fråga. Kan de verkligen göra så här utan någon egentlig utredning på henne? Hon är villig att göra denna utredning. Kan de fortfarande slåss för deras rätt att ha honom? Jag kan bara ge henne stöd. Men skriv gärna om ni har några erfarenheter om detta.
TS, din väninna har inte förlorat den juridiska vårnaden om sitt barn, därmot den dagliga vården - av någon anledning som domstolen prövat!
