Utskälld av svärmor!!

Verkligen? 
Ni måste leva sannerligen konfliktfria liv om en sådan sak får er att bli förbannade. 

Jag är lite nyfiken... Om Ts hade tagit fram ritbok och några pennor, hade det varit lika otrevligt?

Om jag bjuder mina barn och ev. framtida barnbarn på middag så gör jag det för att jag vill umgås med dom, inte för att jag vill se på när dom spelar på mobilen.
Med det sagt så är femåringar just fem och man kan inte begära för mycket.
Men under själva måltiden då vill jag inte se några mobiler, paddor, eller tidningar eller annat som tar fokus från oss som familj, då vill jag att vi ska tala med varandra och lyssna på varandra.
Sen kan jag lugnt köpa att den lilla femåringen smiter från bordet tidigare, för att göra roligare saker än att hänga med gamlingarna, det är ok.
Men i mitt hem är en måltid mer än bara att intaga föda, det är också en social tillställning, då är vi tillsammans, med varandra, inte med sociala medier, eller mobiler eller nånting annat.
Hur man gör i andra hem har jag inga synpunkter på, men hos oss gäller detta.      

Och det bestämmer 5-åringen? Ja, nä, nu kommer farmor så jag går och lägger undan mobilen för det är ju superintressant och sitta och lyssna på de vuxna. 

Jaha, det ska vara en maktkamp om detta? Så moget. Vad sägs om att kompromissa?

(Börjar förstå varför så många hatar lunch/middag med sina föräldrar) 

Hm.. och hade barnet varit tvunget att sitta kvar vid bordet och umgås hade säkert någon gått i taket pga avbrutna samtal, tillsägelser över att barnet petar, pillar och leker...

Det är kanske inte så kul att bli förvisad till ett annat rum om alla sitter kring ett bord - det märker jag ofta på tillställningar även om barnen har tillstånd att gå, de kan hämta leksaker och sätta sig på golvet och leka för de vill vara närvarande även om de inte deltar.

Om barnet hade satt sig på golvet med paddan - hade det gjort någon skillnad?

 

Det funkar hos oss oxå - ibland och ibland inte.

Ofta tycker jag att man får se till situationen - nu var jag tvungen att dubbelkolla och hade missat att de var hemma hos TS - då kan jag tycka att barnet kan gå undan för då är det hemma. Om inte sällskapsjukan tar överhand och barnet vill vara med utan att vara delaktig...

Men däremot skulle jag vilja veta som inte framgår i TS - hur är skälla ut enligt TS definition? Gapa och skrika eller påpeka att svärmor inte tyckte det var passande?

 

Absolut!
 
men liten nyfiken blir jag - vad är skälla i det här sammanhanget...  

Men du talar som om din linje är den enda acceptabla.
Det finns fler sätt än ditt att uppfostra barn. Det blir folk av de allra flesta, trots det. Sluta förhärliga din egen tradition! 

Jag kan ju se tex på min man - som är professor och får inbjudan till nobelfesten - att han tillhör gruppen som du förmodligen skulle gissa gick arbetslös. Han skiter fullständigt i svenska medelklassens koder. Det har aldrig varit ett problem.

Min man skiter i koder, inte i människor. Han är väldigt omtänksam och hjälpsam. 
Medmänsklighet sträcker sig lite längre än till bordsskick - men det är nog ingen idé att argumentera med dig om den saken.

Och?
Vart vill du komma?
Någon påpekade att om man inte har bra bordsskick blir man arbetslös, och då svarade jag med exempel att det är fullständig bullshit!
Min man kommer från arbetarklassen, från omständigheter du inte skulle kunna relatera till. Om gaffeln ska ligga till höger eller vänster om tallriken var inte centralt när han växte upp, det handlade om överlevnad.
Så försök sluta döma din omgivning, det finns väldigt mycket du inte har en aning om.

Eller ett plus! 
Kör du på dina "vett-och-ettikett-regler", så kör jag på mina.
Men kom inte och döm andra människor utan förkunskap, det är min enda poäng här.
Det är väldigt ohyfsat.

 

Nej, men så har jag heller aldrig träffat TS och dennes barn och sagt något heller.

Som förälders förälder hade jag nog yttrat mig över något som stör och berör, d.v.s. sker i mitt sällskap.