egna sängar

Jag skulle nog lägga en madrass brevid de vuxnas säng som barnen kan lägga sig på om de kommer in, eller lägga en vuxenmadrass brevid barnens säng så en vuxen kan ligga där. Sen tror jag på att man ska ge barn extra mycke närhet och trygghet när de behöver det men givetvis måste alla i familjen sova tillräckligt.

Jag tror att ni lägger en allt för allvarlig ton i ordet otrygg. Kan ju ändra det till osäker eller inte hemmastadd i sitt rum. Det är väl klart att barn vill ha närhet men om de inte klarar av att sova själv (tillochmed med en till person i rummet) vid sju års ålder så tycker jag att de verkar som att de inte trivs i sitt rum tillräckligt. Dvs att de är otrygga i rummet och behöver vara nära föräldrarna för att de ska kunna somna om. Det är ju bara en teori utformat efter ett par rader som trådstartaren skrev men för.oss så fungerade det ju att ändra om i bonusdotterns rum och låta henne få bestämma lite saker själv. Nu sover hon enbart hos oss om hon haft en mardröm eller om hon är sjuk. Hon verkar dessutom sova bättre i sitt rum nu än vad hon någonsin gjorde i vårt.

Jag tror inte min 7 åring är otrygg utan gå på vana och lilla tösen vaknar oftas pga av den stora går. Visst får dem komma in om de drömmer och är sjuka. Lillasyster har sagt att storasyster får sova hos henne om hon vaknar. Men de är som den stora glömt det på natten. Den stora har alltid fått sova hos oss. De har den lilla med men inte vela gjort det utan sovit i sin säng. Tills för nåt år sen. Det händer nån enstaka gång att den stora sover hela natten i sin säng. Om hon sover hela nätterna nån gång så är hon väl inte otrygg. Jag frågar henne varför hon kommer över de kan hon inte svara på.

Ja, för vare tonåring som sovit med mamma och pappa som liten fortsätter med det...

Madrass på golvet nedanför era sängar skulle jag köra på. De är ju så stora att ni kan förklara att ni inte kan sova med dem i sängen, men att de gärna får sova på madrass bredvid. Sen kan det ju mycket väl vara så att de inte vill sova med er längre när det finns en skrikande bebis i rummet som vaknar flera gånger per natt ;)

Det är märkligt att vi förväntat oss att barnen ska sova ensamma när vi själva inte gör det.

Nej, jag tror inte heller detta harvmed otrygghet att göra. Vad fint att dina barn har föräldrar som förstår att de kan bejöva lite extra närhet ibland. När båda barnen kommer in till oss brukar en av de vuxna lägga oss i en barnsäng så får man lättare plats och iaf en vuxen får sova ostört.

Det tycker jag också. Skitmärkligt.

Vi kan ju kanske prova  att lägga en av oss på madrass på glovet inne hos dem. I vårat rum  får  vi inte plats med madrasser eftersom vi tog  de näst minsta sov rummet och dem fick de största. Det är deras skull jag vill att dem sover i sina  sängar för att sen när det kommer  en skrikande bebis på natten.  Så kommer dem bli väckt om dem sover hos oss. Dem måste  få sova bra för att orka med skola dagis på dagarna.. Tänk er då att bli väckt av mamma och bebis sen  ett x antal gånger på  natten.  Jag tror att den stor tösen oxå bara vill vet att vi finns. För går  vi in och lägger oss i våningsängen på nerder våningen  hos  hennes lillasyster då somnar hon om och ligger kvar i sin säng hela natten om vi ligger i sängen nedan för henne. Då har det inte med otrygg het att göra tror  jag.

Jag skulle säga att det är tvärtom. Ett tryggt barn vet att dom är välkomna till föräldrasängen. Ett otryggt barn ligger kvar även om hen vaknar och är rädd/ledsen.

Personligen sover jag bättre tillsammans med någon, det tror jag de flesta människor gör. De flesta föräldrar ser det som en självklar sak att de ska sova tillsammans, vuxna människor borde väl annars vara bättre på att sova själva? Deras små barn ska ju klara av det.

Min yngsta sover oftast mellan mig och pappan. Är pappa inte hemma ligger hon alltid hos mig, vi gillar att ha det så. Ibland väljer hon dock sin egen säng men den står i samma rum som vår och hon kommer ibland upp till oss ändå. Hon är ett mycket tryggt anknutet barn som skäms bort med kärlek och närhet helt enkelt.

Som svar på TS skulle jag nog inte laga något som inte är trasigt. Se inte nattvandringen i sig som problemet utan att sängen är för liten. Lägg ut madrasser, dela på er en period, köp en större säng. Tids nog flyttar barnen ut, ytterst få pre-teens och tonåringar sover hos sina föräldrar. 

Jag tror inte du ska ta ut sånt i förskott. Jag vet att man som gravid tenderar att blåsa upp saker och oroa sig men det är ofta i onödan.

Störs barnen av skrik kommer de med all säkerhet sluta sova hos er
Bebisen kanske inte ens kommer skrika 

Nu har vi bara ett barn, men han hade inte väckt någon annan än mig på natten. Han skrek inte. Han rörde sig och gnydde lite, jag liggammade utan att tända och vi somnade om, i all tysthet och stillhet... så utgå inte från att de ska bli väckta.

Men släng ut våningssängen och släng in en stor säng i deras rum? Kanske skulle det kunna vara en ide att barnen sover tillsammans istället. Sedan kanske ni ska följa med dem tillbaka varje gång de kommer in istället?
 
behöver de ha en nattlampa tänd? Är de mörkrädda? Är de hungriga? Behöver de kissa? Vill de ha närhet? För kallt, för varmt? Eller varför vaknar dem?  

Jag tänker även som så att de har bra ålder för att kunna prata med dem, speciellt den äldsta. Ofta kan de själv sitta på bra lösningar.   

 kanske kan vara ide att byta ut sängen men.   lampa  har dem.  Jag har  frågat den stora tösen varför hon kommer. Det  har hon inget svar på.   Jag vet att bebisar inte alltid skriker.  Men då stora tösen vaknar ganska lätt.  Jag vill vara förberda mig på att dem kan sova själva i sitt rum ifa de blir en skrikig  bebis . Jag haft både snäll och skrikig bebis.