Jag HATAR att vara förälder.

Jag undrar detsamma. Förstår inte alls det här med att så många kvinnor skriver att de inte kan ha några hobbys eller knappt kan gå utanför dörren utan barn. Delar man på ansvaret så är det ju inga problem. 

Är det verkligen så sorgligt vanligt med män som inte delar ansvaret för hem och barn? Jag känner inte igen det alls från min egen vän- och bekantskapskrets. 

Kanske för att man föreställt sig att det var någonting man var _två_ föräldrar om?

Varför förutsätts just kvinnor/mammor tycka att det är höjden av lycka att vara dygnetruntjour som hushållerska, barnskötare och i vissa fall mjölkmaskin, utan möjlighet till någon som helst mental stimulans på vuxennivå? 

Jag hade inte heller stått ut med det som Ts och de två anonyma beskriver. Poängen är att jag inte heller ha behövt ha det så just för att jag delat ansvaret om både barn och hem med min partner. Då behöver det aldrig bli riktigt så gräsligt och jobbigt.