• Orka

    Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

    Hon lyckas hålla bollen, dribblar förbi mittfältare, vänsterback, högerback, målvakt och DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR.....kom mensen.

    Nix, ingen chans att testet visade fel. Neg är det och neg förblir det.

    Just nu känns det rätt dåligt. Jag hade inte tänkt berätta för min man förrän det hela var definitivt över, men han såg ju på mig igår att det var något som var fel. Så sa han med sån mjuk röst att jag kan berätta ALLT för honom.
    Så då berättade jag....Det här var hans reaktion:

    Han tog upp en tidning, läste den från sida till sida, sen sa han att "nehej, det kommer ALDRIG bli något".  När jag frågade hur han kan säga så elaka saker mitt i en sådan situation fick jag till svara att "Men vad ska jag annars säga?".

    Jag har inte pratat med min man sen igår. Har ingen lust att göra det heller. Han har bett om ursäkt och försökt krama mig, men jag orkar inte förlåta honom gång efter annan. Jag vill ha en man med en stor öppen famn som tar emot mig och omsluter mig när jag är ledsen. Jag vet att han också är ledsen, det är därför han beter sig så knäppt. Men det gör ju inte saken bättre, bara värre.

    Hur mår du Calqyl? Är din kille bra på att trösta dig? Lite svårt på distans kanske. Du kanske tröstar honom också? 

  • Orka

    Det är ju psykisk tortyr att låta dig gå och vänta, Calqyl! Kan dom inte pussla lite med tiderna? Fy tusan vad jobbigt! Hoppas du står ut med att vänta och orka jobba samtidigt. Annars får du ta en "time-out" för hälsans skull.

    Min man och jag kan också prata om det mesta. Problemet är att vi kanske har pratat lite för mycket om allt som känns jobbigt. Det har nog gått ut över förhållandet. Att vi båda är lite trötta på att umgås med varandra för att det lätt blir så destruktiva samtal. Som fastnar i jobbiga cirklar.

    Ylle99, det hade varit trevligt att hitta på något kul idag med oss alla tre. Vi får göra det i tanken. Jag ska i alla fall på en jobbfest ikväll. Och då ska jag dricka lite vin och mysa i solen. Och ingen kommer fråga om jag är gravid....för jag dricker ju vin. Yippiee!

  • Orka

    Jag går här och tycker lite synd om mig själv för att FET-försöket misslyckades. Calqyl, jag förstår inte hur du orkar gå på dop! Men det är ju bra att du orkar det. För inget blir ju bättre av att man stänger av livet omkring sig. I alla fall inte i längden.

    Ja, vad ska jag skriva? Håller tummarna för att det inte är missfall förstås. Otroligt jobbig sits för dig att vara i. Själv vågade jag inte heller dricka så mycket på festen, för mensen hade inte kommit igång ordentligt än. Och hoppet är ju det sista som lämnar en.

    Om någon hade frågat dig om du var gravid på dopet hade du haft min tillåtelse att ge den personen en smocka  {#emotions_dlg.djavulsk}. Någon ska ju ta emot ens aggresioner.

    Ylle99, hur har du det med hälsan?

  • Orka

    Jag har länge undvikit alla samtalsämnen som leder in på barn. När mina kollegor sitter och kollar i bostadsdelen har jag verkat totalt ointresserad. För om jag erkänner att jag gärna vill ha hus, så kommer snart frågorna om jag inte vill ha barn också. Det gör så ont!

    Jag har undvikit att fråga andra om deras barn. Jag har undvikit att komma med idéer om barnuppfostran och barnaktiviteter eller berätta om möten jag haft med barn.

    Nu har jag ju nya kollegor och ingen av dem har varit på mig och frågat om barn. Skönt! De frågar lite om min man, hur länge vi varit gifta och så. När jag säger två år, så förstår de nog att det där med barn inte är läge att fråga om.

    Men nu har jag kommit på mig själv med att börja "provocera" fram en reaktion. Eller snarare, jag undviker inte längre minerat område. Idag sa jag till en kollega att jag kände mig lite vilsen i min nya hemstad (jag jobbar inte i samma stad som jag bor i). Att det känns som om det bara är pensionärer och barnfamiljer som bor där. Att säga så är ju som att lägga upp för smash. Mycket riktigt!
    "Ni får skaffa barn ni med då".
    Jag svarade automatiskt "Ja, om det går".
    Jag är nog helt utmattad av att försöka dölja barnlösheten. Och det är inte ens jag själv som vill dölja den. Det är min man. Jag går runt som på tå för att göra honom till viljes. Oj, vad vi har bråkat om detta! Men med tiden kommer han att få ge sig. Det blir ju alltmer uppenbart ändå.

  • Orka

    Ja, det är en fin tråd vi har! Jag är så himla glad för att ni finns här! Glad
    Jag har inte varit inne på så många andra trådar. Det känns lite anonymt med de större trådarna.

    Ylle99, så himla kul att din lille spillevink i magen mår fint!

    Calqyl, jag känner så med dig. Så dumt att du bollas runt hela tiden! Jag tycker du ska ringa till kvinnokliniken i din stad, gråt och hulka i luren, och försök få en tid så fort som möjligt. Det är tyvärr så man måste göra för att få hjälp. Jag är inte så bra på det själv, dock.

    Ett tag umgicks jag med några vänner som hade problem med ångest och annat som de sökte hjälp för. De tyckte det var jättejobbigt att ringa och försöka stöta på i sjukvården. Men så kom de på att det inte alls var lika jobbigt att ringa för någon annans räkning. Så då började de ringa och låtsas vara den andra personen i luren. När de ringde för sin kompis räkning var det lättare att vara "krävande".
    Det hela byggde på att de stod varandra väldigt nära och visste allt om varandra.

    Det är ju en fin balansgång det där, mellan integriteten och behovet av att dela med sig av sin börda. I en idealvärd skulle ju folk känna till ens problem men bara stötta och fråga när det behövs. Det är lite väl mycket begärt av medmänniskorna att de ska vara tankeläsare. Men man kan ju alltid önska...

  • Orka

    Nu har jag överlevt en möhippa med sex mammor, två blivande mammor, och så lilla jag. Mest kompisar från gymnasiet. Vänner jag inte träffat på länge.
    Jag tror halva tiden handlade om ultraljud, barnets sparkar, vad man ska äta och inte äta, hur mycket man ska äta, hur mycket man ska äta, om man ska använda hudkrämer eller inte, om man ville veta barnets kön, när det börjar bli dags för syskon, vilka kläder man kan ha under graviditeten. Och så vidare.Och så vidare.
    Ytterligare en fjärdedel handlade om husrenovering och husköp.
    Ibland förbannar jag att jag är född till kvinna. Jag vill hellre prata politik känner jag nu.

    Jag höll mig mest tyst hela tiden för att undvika frågor. Men det hjälptes inte. Tillslut kläckte ändå en kompis ur sig att det bara var jag kvar nu och frågade om jag kanske ville ha barn.
    Då orkade jag inte mer utan sa bara "Vi kan inte få barn". Frågestunden slutade inte för det utan då kom det följdfrågor "Jaha, så ni har börjat kolla på alternativ då?". Då svarade jag att jag inte ville prata mer om det.
    Då kände tjejen sig nog lite dum för hon kom fram sen och sa "Hoppas du inte tog illa upp". Jag ville gärna svara henne att jag visst tagit illa upp, men skonade henne och svarade bara igen att jag inte ville prata om det.

    Så himla trött jag är. Jag måste undvika att umgås med kvinnor i grupp.

  • Orka

    Calqyl, hur går det för dig? Hur mår du? Kunde ni åka till Stockholm?

  • Orka

    Hej igen Calqyl! Så skönt att höra från dig igen! Jag har gått och varit lite orolig, men jag vet ju att du är stark och klarar dig fint trots allt det jobbiga som du varit med om de senaste dagarna. Jag förstår att du blev ledsen över att inte kunna bada. Det är som extra salt i såren.
    Usch det är hemskt när det blöder så där. Man tror ju att något har gått sönder därnere. Jag blödde ju rätt mycket efter IVF-försöket, men det var ändå inget mot det du beskriver. Fy tusan!
    För mig går det bra med hur mycket detaljer och hur mycket text som helst. Det är ju här vi har möjlighet att skriva om allt med vänner som förstår, och då gäller det att passa på!
    Jag skulle blivit rasande och jätteledsen över ett sånt sms du fick. Just precis det där, att folk säger "hoppas du inte tar/tog illa upp" betyder ju att det finns en stor risk för just det. Och då är det bättre att knipa käft. Om man misstänker att någon tagit illa upp av något man sagt, kan man väl be om ursäkt istället.
    Jag är väldigt tudelad vad gäller detta med frågor om barn och graviditet. Det är ju inte OK att någon snokar för att den bara är nyfiken. Men samtidigt vill man ju ha medmänsklighet och frågor från personer som verkligen bryr sig. Kanske är allting en gråzon.

  • Orka

    Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen Cool.

    Jag har tagit semester från barnlösheten. Så jag försvinner härifrån några veckor för att ägna min hjärna åt andra tankar ett tag. Jag kommer vara på resande fot en hel del, så då kommer jag inte att kunna skriva.

    Vi gör förmodligen ett nytt försök med frysåterföring i augusti. Då är jag tillbaka. Jag hoppas att ni är det med, mina goa vänner!

    Ha en riktigt fin sommar!

  • Orka

    Hej!
    Nu är jag tillbaka igen efter en skön semester. Jag har försökt att ha så mycket semester som det bara går från barnlösheten också och det har gått ganska bra. Men som ni ju så väl känner till är det helt omöjligt att inte bli påmind flera gånger dagligen. Det är otroligt hur många gravidmagar och små bebisar i vagnar som dyker upp så här års.
    Dessutom jobbar folk på att hålla oss påminda. Ny granne: Har ni några barn? Nehej inte, men det kanske kommer? Loppisföreståndare: Har ni funderat på att skaffa barn? Som om hon har med det att göra? Föräldrars bekanta: Har ni några barnplaner? Jag svarade tvärt att jag inte vill prata om det. Blev lite tryckt stämning sedan men det var inte mitt fel.
    Vi hade besök på sommarstället av en vän till mig med tre småbarn. Genast var snacket igång om barnuppfostran och allt möjligt och om hur det är att andas in lustgas under förlossning. Det var min morsa som drev på. När de hade åkt tyckte hon att mina vänner var så beundransvärda som hade skaffat tre barn så tätt, för att syskonen ska ha mycket glädje av varandra. Jag borde inte bli ledsen, men jag blev det. Jag blir ledsen av nästan allt som har med barn att göra nuförtiden. Speciellt varje gång man får skrivet på näsan att vissa kan "planera" sin familj.
    Jag har samlat på mig en massa saker jag vill skriva om. Jag kommer portionera ut det. Hoppas ni är kvar och läser! 

    Jag ska avsluta med lite positivism: Vi provade att plocka egna musslor i sommar. Supergott! Vi var också på resa i Mellansverige och Norge och såg många avslappnade människor både med och utan barn. Det finns hopp om livet oavsett hur det blir för oss! Sommarkramar på er från Orka!

Svar på tråden Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?