Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?
Orka- det hade kunnat vara jag som skrivit det där. Åh, vad jag känner igen mig i situationen!
Jag har diskuterat bostadsområden men konstaterat att "nä, där vill jag inte bo, sitta där bland en massa barnfamiljer och titta."
Och samtidigt som man säger det får man som en lite tagg i rösten och stämningen blir sådär lite dämpad ;).
Till slut orkar man ju inte dölja allt! Jag har haft turen att ha många bra kollegor inkl en stöttande chef så det blev under våren inte så väldigt svårt att berätta. Sen orkade jag inte få frågor om det, men det fattade de flesta. Det räcker ibland med att vissa vet, sen är det bra där.
Sen hade jag ju oturen med en kollega som älskade att sprida min och sambos angelägenheter till precis hela arbetsplatsen, t om till en annan enhet.
Orka, om du ska jobba med dessa människor i höst och du känner förtroende för dem så är det kanske lila bra att låta dem veta.
Men vad det ska krångla för dig, Calqyl!
Kunde de inte lika gärna hjälpt dig? Skicka remiss...hoppas de ändå skyndar på. Hopplöst att gå vidare, eller iaf försöka gå vidare, när det inte blir klart :/.
Vi fick väldigt goda nyheter idag hos läkaren! Pyret sprattlade och levde runt. Helt otroligt och mycket konstigt. Tänk att det äntligen händer oss. Och vi känner oss så priviligierade som fick lyckas på första ivf-försöket! Jag som har sparat och inte vågat göra av med pengar eftersom jag tänkt att vi säkert måste gå vidare privat när de landstingsfinansierade försöken var över.
Måste säga att vi har fått till en väldigt vettig tråd! Ibland när jag läser trådar på det här forumet undrar jag lite över mänskligheten...men här inne känns det tryggt ;).