Det här med nattningen, 6 månaders bebis, tips tack

Han är i början av separationsfasen. krångla inte till tillvaron för er i onödan. Fungerar det att amma till sömns så kör på det. Var glad att ni har ett lugnt och välfungerande sätt att somna på . Mitt tredje barn är  snart 5 månader och ammas eller bärs alltid till sömns. Vi har ammat och burit (i sjal/bärsele) till sömns så länge de velat och sedan hållit dem sällskap så länge de velat vid nattning. Det vill de fortfarande allihopa .

En nyfiken fråga: Vad är det din kritiska svärmor och kritiska släktingar är rädda för? Vad tror de ska hända ?

Jag tycker att det är lite fascinerande hur oerhört statiskt vårt tänkande är på många sätt. Jag skulle tro att de flesta som skulle träffa mig och min familj skulle tycka att vi var så medelsvensson man bara kan bli. Två väldigt genomsnittliga föräldrar med tre högst vanliga och normala barn. Ändå är det så att vi gör vissa saker som av andra kan uppfattas som udda. Vi använder t.ex. inte vagn till våra barn utan har sjalat. Och så samsover vi....länge. Vi samsover fortfarande med alla våra tre barn  - de äldsta är 4,5 respektive snart 6 år. Vi sover i ett sänghav på 390-brett så det är ju inte så att vi ligger och trängs . Vi har helt enkelt breddat vår dubbelsäng med en 90- och en 120-säng där våra barn sover.

Det som är spännande är att de flesta tycker att det är fullkomligt normalt att barnen kommer intraskande till föräldrasängen på natten bara de har somnat i sina egna sängar. Vi föredrar vårt sätt. De somnar och sover i sina egna sängar (sedan länge) inne hos oss och vi slipper trängas med barn som kommer traskande på nätterna (då har jag svårt att sova). Jättelätt att ligga tillsammans på kvällen och mysa tills de somnar också. De kan somna utan sällskap men vill helst ha sällskap. Det tycker jag är rätt normalt och sunt. Jag kan också somna och sova själv, men nog tycker jag att det är trivsammare och mysigare med den jag älskar bredvid .

Sedan ska så klart inte alla göra som vi, utan gör det som NI trivs med. Jag har t.ex. valt att sluta nattamma relativt tidigt. Båda mina "stora" var runt 8 månader. Inte för att jag tycker att nattamning är fel utan för att jag som person behövde en förändring för att orka vår situation. Barnen hade mått finfint om de fått fortsätta nattamningen. Sövde dem vid bröstet på kvällen dock så länge de ville då det var mysigt och smidigt. Äldsta tappade intresset runt 10 månader, mellansonen var 13 månader. De ville helt enkelt inte längre utan somnade bara i famnen istället. Med tre barn i bagaget så upptäcker man att barns behov förändras på alldeles naturlig väg....på samma sätt som mina till slut inte ville ammas till sömns mer.....inte ville somna bärandes längre utan i sängen....inte ville bäras längre utan gå själva etc. 

Hur ni sover och somnar era barn har inte med någon annan än er att göra. Du/Ni behöver inte förklara er eller försöka hitta argument för er sak för att övertyga skeptiska familjemedlemmar. Säg som det är: "Vi gör så här för att vi trivs med det. Punkt". 

 

Du får väl hälsa henne att en mycket stor majoriteten av världens barn samsover med sina föräldrar och att det faktiskt blir folk av de flesta . I ditt läge hade jag försökt undvika att hamna i konfrontation då hon är en så viktig person i era och ert barns liv. Bekräfta det hon tycker/känner, dvs tala om att du förstår att hon tycker det hon gör och att det självklart är hennes rätt att vara av den åsikten, men att ni som föräldrar är av en annan uppfattning och att ni vill sova med ert barn så länge det känns bra för er, samma sak med amningen. Om man visar att man gjort ett högst medvetet val och är trygg med sitt val så brukar kritiken tystna. Det är ok att inte tycka likadant, men ni är föräldrar till ert barn .