Det känns som jag sviker barnen när jag jobbar heltid!
Jag har skrivit här tidigare då jag berättat att jag gått från sex års föräldraledighet till att jobba heltid med stort ansvar i min tjänst.
Jag har sen tre månader tillbaka stora sömnstörningar då jag känner att jag egentligen vill fortsätta vara hemma med mina fyra barn. Samtidigt fick jag ett fantastiskt jobb som över 100 personer ville ha. Jag har hoppats att mina tankar ska ge med sig men jag har låst mig vid tanken att jag lämnar barnen till nån annan och de får träffa sin mamma/jag får träffa dem bara fyra timmar per dag.
Jag känner mig som en mor som lämnar bort sina barn. Jag saknar dem så. Känslorna fördubblas de nätter jag sovit ... nästan ingenting. Har haft några dagar då jag sovit hyfsat och det är så skönt att få sova. Tar Valerina forte varje kväll och en fjärdedels Atarax. Vill inte ta starkare sömnmedel. Har testat och jag mår jättedåligt och sover ändå inte bättre.
Finns det nån mer här som känner att de sviker sina barn då de lämnas till barnomsorg?? Hur ska jag tänka?? Jag sviker även barnen då jag inte tillåter mig sova. Jag blir en grinig mamma. Två av barnen trivs, två trivs mindre bra. De vill helst vara hemma med mamma. Har jobbat mellan barn två och tre för några år sen och då funkade det jättebra. Hade inga såna här tankar.
Jag vet mycket väl att de flesta har det så här - men det är ju vansinnigt att lämna bort sina barn. Vilket samhälle vi lever i!!
Jag önskar nån med vänliga ord kunde förklara att barnen inte lider av att vara i barnomsorg, att de ändå har fått vara med sin mamma innan de sattes i barnomsorg tills de blev två år gamla. Det finns en tvivlare inom mig som gör livet hemskt. Jag läser mycket KBT-böcker och försöker hitta rätt tekniker för att tänka om.