• Anonym (barnlös)

    Jag vill inte göra IVF!

    Jag börjar tro att jag är ensam i världen om att känna såhär.
    Jag är "oförklarligt barnlös" men i nuläget (man ska aldrig säga aldrig..) känner jag inte att ivf är ett alternativ. Jag lägger mig inte i hur andra väljer att göra överhuvudtaget men det känns så fel för mig personligen och även om min längtan efter ett barn bara växer sig starkare och starkare så känner jag såhär. Jag känner mig extremt kontroversiell som känner såhär och som att jag simmar motströms. Tro mig, jag övervägde starkt för och nackdelarna med att starta den här tråden eftersom jag räknar med påhopp, mothugg och kommentarer som att jag inte vill ha barn tillräckligt mycket men startar den ändå i hopp om att det kanske finns/funnits fler som jag, eller bara någon att bolla tankar med.
    Är jag ensam om att känna såhär?
    Finns det någon som haft samma tankar men sedan ändrat sig?
     

  • Svar på tråden Jag vill inte göra IVF!
  • Thotis90
    Anonym (***) skrev 2013-11-09 20:40:00 följande:
    Så tragiskt det låter, är ditt liv inget värt om du inte får barn?
    Jag anser att barn är meningen med livet, men jag är ändå inte beredd att göra what ever it takes. Om jag inte blir gravid på naturlig väg är det meningen att jag inte skall ha barn (kan understryka att det här är en syn på mig själv. INTE OM ANDRA). 
    Oförklarligt (och sekundärt) barnlös - hedblom.blogg.se
  • Limalie
    Thotis90 skrev 2013-11-09 20:45:41 följande:
    Vi har försökt i snart 2 år och en remiss till IVF har skickats utan vårt godkännande (har genomgått fertilitetsutredning). Jag vägrar göra IVF! Det kommer inte på frågan.
    Det var väll bara för er att säga till er läkare att ni inte vill göra ivf? Har ni ingen kommunikation.
    Sedan, varför vägrar du? Nån särskild anledning?
  • Thotis90
    Limalie skrev 2013-11-09 20:50:10 följande:
    Det var väll bara för er att säga till er läkare att ni inte vill göra ivf? Har ni ingen kommunikation.
    Sedan, varför vägrar du? Nån särskild anledning?
    Hon sade detta i vårat sista samtal och jag orkade inte krångla då det här, enligt henne, är den enda "hjälpen" hon kan erbjuda. Det är minst 1 års väntetid, så vi kan lika gärna stå i kö (man vet aldrig om man ångrar sig). Om jag fortfarande känner att jag inte vill när det börjar närma sig får vi helt enkelt låta bli. 

    Jag säger som i ett annat inlägg här: Om jag inte blir gravid på naturlig väg är det meningen att jag inte skall ha barn. Jag är heller inte villig att utsätta min kropp för allt vad IVF innebär.
    Oförklarligt (och sekundärt) barnlös - hedblom.blogg.se
  • Limalie
    Thotis90 skrev 2013-11-09 21:00:37 följande:
    Hon sade detta i vårat sista samtal och jag orkade inte krångla då det här, enligt henne, är den enda "hjälpen" hon kan erbjuda. Det är minst 1 års väntetid, så vi kan lika gärna stå i kö (man vet aldrig om man ångrar sig). Om jag fortfarande känner att jag inte vill när det börjar närma sig får vi helt enkelt låta bli. 

    Jag säger som i ett annat inlägg här: Om jag inte blir gravid på naturlig väg är det meningen att jag inte skall ha barn. Jag är heller inte villig att utsätta min kropp för allt vad IVF innebär.
    Ok, jag förstår.

    Menar du med alla hormoner? Att kanske må dåligt?
  • Thotis90
    Limalie skrev 2013-11-09 21:15:52 följande:
    Ok, jag förstår.

    Menar du med alla hormoner? Att kanske må dåligt?
    Bland annat.
    Oförklarligt (och sekundärt) barnlös - hedblom.blogg.se
  • Anonym (M)

    Jag tycker inte att man bör adoptera om man inte verkligen brinner för att bli förälder. Det låter det inte som du gör. Adoption är oftast mycket mer krävande än att bli bioförälder (adoptionsprocesen är värre än IVF) och kräver folk som är alldeles extra motiverade.

    Om jag inte haft den där brinnande desperationen och hade kunnat acceptera att inte få barn så hade mitt liv varit oerhört mycket mindre eländigt de senaste åren. Så ta tillvara på känslan av att du faktiskt inte känner att du måste bli förälder!

    Familjehem, om det inte är uppväxtplaceringar, är en form av "ha barn ett kort tag"-familj som kanske är en bättre idé för dig. Men familjehemsföräldrar är inte förälder fullt ut, eftersom målsättningen med placeringen oftast är att barnet ska tillbaka till bioföräldrarna. Det kanske är därför det tilltalar dig mer?

  • Anonym (Nina)

    Thotis, hoppas du inte tar illa upp. Men, varför har du sökt hjälp för din infertilitet när barn inte är så viktigt för dig? Känns som slöseri med tid och energi om man inte är intresserad av vidare hjälp.

    Som motvikt till negativa kommentarer om hur onaturligt IVF är, vill jag skriva att det är en häftig upplevelse att vara med om när ens barn blir till helt från start. Man ser det redan när det är en pytteliten prick vid återföringen. Man vet också att embryot har sett fint ut i början. Det vet inte de som får barn naturligt och de får först se det vid KUB. IVFare får ju ett tidigt gravvul också.

    Alla får inte biverkningar av mediciner och svinont efter ÄP. Jag gjorde 6 IVF innan jag lyckades få barn och kände aldrig av hormonerna. Görs ägguttaget av erfarna personer, som kan sin sak, så är det mindre smärta efteråt. Det är iaf min erfarenhet.

    Om ens största dröm är att få barn, så gör man vad som krävs för att nå det. Att gå igenom IVF behandlingar med allt vad det innebär, kräver en viss psykisk styrka. Alla har väl inte kraften och om man lika gärna kan leva utan barn, så är det bättre att avstå.

  • Anonym (Nina)
    Anonym (M) skrev 2013-11-09 21:27:02 följande:

    Jag tycker inte att man bör adoptera om man inte verkligen brinner för att bli förälder. Det låter det inte som du gör. Adoption är oftast mycket mer krävande än att bli bioförälder (adoptionsprocesen är värre än IVF) och kräver folk som är alldeles extra motiverade.

    Om jag inte haft den där brinnande desperationen och hade kunnat acceptera att inte få barn så hade mitt liv varit oerhört mycket mindre eländigt de senaste åren. Så ta tillvara på känslan av att du faktiskt inte känner att du måste bli förälder!

    Familjehem, om det inte är uppväxtplaceringar, är en form av "ha barn ett kort tag"-familj som kanske är en bättre idé för dig. Men familjehemsföräldrar är inte förälder fullt ut, eftersom målsättningen med placeringen oftast är att barnet ska tillbaka till bioföräldrarna. Det kanske är därför det tilltalar dig mer?


    Jag tror inte att man blir godkänd om man inte är mycket motiverad för att adoptera. Man måste vara stark för att klara ett ev. traumatiserat barn. En IVF är en baggis i jämförelse (såvida man inte blir överstimulerad och håller på att dö).
  • Limalie

    Anonym (nina) : kan faktiskt bara hålla med om hormonerna, jag har mått oförskämt bra nu vid min första ivf, inte känt av sprutorna överhuvudtaget. då var det betydligt värre när jag provade pergotime. Många som säger samma sak.

  • MrsC74

    Thotis. Fattar inte en sak. Varför sökte du hjälp från början då? Om det inte är meningen att ni ska ha barn menar jag. Varför är annan hjälp ok ? Konstigt och dubbelmoral.

Svar på tråden Jag vill inte göra IVF!