Har bestämt mig för att föda naturligt, dvs. utan medicinsk smärtlindring.
Tanken med denna tråd är att dem som är intresserade av ämnet i sig och / eller planerar att föda naturligt kan samlas här och bolla tankar samt dela med sig av sina tidigare erfarenheter och kunskap.
Hoppas vi blir ett gäng!
Väntar andra barnet, bf om 17 dagar. Låånga dagar ;) födde sonen naturligt o förväntar mig detsamma med dottern som snart ska komma. Min bästa upplevelse av smärtlindring av sonen var badet, som jag plumsa i innan krystvärkarna startade. Och att vandra runt på rummet och beklaga sig :)
Jag har fött båda mina barn utan någon bedövning ,fick dock testa på lustgasen andra barnet men det var så svårt att andas i masken så jag avstod efter ett par andetag.
Båda förlossningar har varit snabba och smidiga ,kroppen sköter det mesta själv och hade man haft exempelvis epidural så hade bm behövt stå och tala om för en när/om man ska/inte ska krysta osv och det är jag inte intresserad av.
Nu väntar vi tredje barnet och jag har tänkt föda utan bedövning igen om inget oförutsett sker 
Får man Eda så känner man när man ska krysta i alla fall! I alla fall jag gjorde det!
Beundrar er som har fött helt naturligt! Skull aldrig ha klarat det. Tog både Eda, morfin och lustgas!
Får man Eda så känner man när man ska krysta i alla fall! I alla fall jag gjorde det!
Min plan är att göra det i juni. Sedan tänker jag lyssna på personalen om de verkligen anser att det behövs. Har skrivit det i mitt förlossningsbrev (redan! haha) att de inte får "erbjuda smärtlindring på rutin, BARA om de anser att jag verkligen behöver det"
Planen var ju samma för två år sedan också... men slutade i akutsnitt innan det ens hann börja!
Håller på och läser boken "Föda utan rädsla"
Det vill jag med!! Gravid för tredje gången med bf i mars, har haft lustgas med de andra men med andra barnet kom jag fram till att det inte hjälpte mig nåt mot smärtan utan jag blev bara "lullig" ( jag vet inte om jag gjorde fel). Men nu tänkte jag föda utan, det får bli värme och andning istället.
Jag ska föda i januari. Min tanke är också att jag inte vill ha medicinsk smärtlindring. Tänkte tipsa om boken "Föda utan rädsla", såg nu att Lowika läser den också. Jag har läst den. Den passade mig och mitt tankesätt som handen i handsken kan man säga. Om några veckor ska jag gå på en av hennes förlossningskurser. Ser fram emot det!
Jag har också läst en del om "dyktekniken" och "signekursen" - det var också bra läsning.
Sen är det nog så för mig... Detta är min första riktiga förlossning. Jag är öppen för att jag inte vet hur jag kommer att reagera när cirkusen är igång. Det har jag med i tanken. Det kan hända att min önskan om att föda naturligt inte kommer att fungera (fast jag tror det kommer att gå bra). Och OM det inte går, då får vi ta det därifrån och de får ge mig passande smärtlindring.
Man får ta det som det kommer helt enkelt. Men önskan och målet är helt klart naturlig förlossning. Helst hade jag velat föda hemma också. Men jag kommer inte att göra det.
När man får Eda såkänner försvinner smärtan på ett sätt men trycket när barnet kommer längre och längre ner. Och du känner krystvärkarna då kroppen arbetar ändå. Att kisseriet inte fungerar är för att nerverna mellan blåsan och hjärnan är lite blockerade. Jag blev tappad på urin då jag inte kunde kissa då hjärnan inte ville samarbeta men krystvärkarna kände jag klart och tydligt!
Redan jag fick med sonen var en pump som pumpade in hela tiden vilket är normalt vid förstföderskor men med dottern fick jag sprutor in sprutades somräckte i 2 timmar sen fyllde dom på igen.
När man får Eda såkänner försvinner smärtan på ett sätt men trycket när barnet kommer längre och längre ner. Och du känner krystvärkarna då kroppen arbetar ändå. Att kisseriet inte fungerar är för att nerverna mellan blåsan och hjärnan är lite blockerade. Jag blev tappad på urin då jag inte kunde kissa då hjärnan inte ville samarbeta men krystvärkarna kände jag klart och tydligt!
Redan jag fick med sonen var en pump som pumpade in hela tiden vilket är normalt vid förstföderskor men med dottern fick jag sprutor in sprutades somräckte i 2 timmar sen fyllde dom på igen.
tror jag håller mig ifrån dedär...efter andra förlossningen gick jag direkt (efter typ 30-40min)och duschade och kissade hehe ,de va väldigt skönt 
Med dottern gick jag på toa och duschade oxå efter ca 30 min. Inga konstigheter alls! Folk tror att benen domnar bort och man intekänner något men dom ger inte Eda så i Sverige utan den bilden kommer från USA. Min Eda med dottern satt i 2 timmar ca sen fyllde de på mer om det behövdes! Man kan gå röra benen mm
Första barnet:
Hade gått på profylax- andningen hjälpte allra mest!!! Den gav trygghet. Gör det alla ni som är gravida!!!
JAg hade TENS- men var tvungen att ta bort den tidigt eftersom de behövde följa bebben med elektrod på huvudet- och då får man inte ha TENS...
EDA och lustgas blev det sen. EDAN var en himla tur eftersom lillkillen ganska snart behövde komma ut med sugklocka. Då ökade de bara EDAn som redan satt på plats. Lustgasen var nog bara mer för att ha nåt att hålla i.. Ända tills det blev dags att krysta- då måste jag ha dragit i mig alltför mycket eftersom jag hamnade i ett ljust vitt töcken där både ljud och känsel försvann... Men det vara bara en gång och en mycket kort stund. JAg kunde gå upp och kissa och duscha inom normal lång tid efteråt- max en timme. Benen fungerade bra- jag blev mest irriterad på nålen i handen. Och att det var sladdar på mig verkligen överallt (2 på magen, på bebens huvud, i ryggen och i handen) samtidigt som jag inte fick sluta röra på mig för att hitta ett läge där bebben mådde lite bättre. Ingen skolboksförlossning med andra ord...
Andra barnet: (2 år och 4 månader efter första)
Profylax.
Satt hemma och andades och lete med ego med sonen till 1 timme och 40 min innan dottern var ute. Men det visste jag ju inte då. Åt middag mellan värkarna och andades. 10 min på förlossningen. HAnn inte skriva in oss. När vattnet gck på BB fick jag tunnelseende och skulle bara upp på britsen. Sedan sa BM, -Varsågod och föd! -Va, ingen betöving?? sa jag- vi hinner inte. var svaret. Bara att fortsätta andas. VIsst gjorde det ont- men en så bra förlossning! Och det var en himla tur att vi hann in- hade tidigare blivit hänvisade 10 mil bort. Lyckades avstyra det, tack och lov. Annars hade bebben kommit på motorvägen- en inte lika trevlig upplevelse antar jag.
VIll bara säga att det blir olika och inte alls alltid som man tänker sig. Känn hur det känns när det är dags!!