• scrapparlotta

    Rädd när min dotter rider....

    Jag har aldrig varit nån häst tjej....visst jag tycker hästar är jättefina, men aldrig att jag har haft nåt med hästar att göra.

    Min dotter däremot är häst tokig. Hon började rida lite för snart 3 år sen, hon var då 6 år. Nu är hon snart 9...I början gick det bra, hon red sakta och fint....skrittade mest och ibland trav på en liten ridskola. Men det hände inte mer där och hon ville ha ut mer av hästarna och ridningen . Så vi har bytt till en större ridskola. Nu är hästarna större och dom travar, galopperar, och har börjat hoppa lite smått. Allt går så mycket fortare. Jag sitter där varje vecka och det händer då och då att ungar ramla av hästarna. Nu i fredags så ramlade en kompis till min dotter av ordentligt. Hon flög med hög fart in i väggen och sen fastnade i stigbygeln så hon hängde med hästen ett tag i ena foten. Som tur var skadade hon sig inte.....fick lite ont i baken bara.

    Men jag har börjat bli riktigt rädd när Tindra rider. En dag är det hon som ramlar av och jag är livrädd att nåt allvarligt ska hända. Att hon ska skada sig för livet kanske.....skulle vara en mardröm.

    Hur ofta händer det? Är även rädd när hon är inne i spiltan och ska krafsa hovar...rykta och sadla.....En spark på den lilla kroppen och det vore kört....eller att hästen trycker upp henne mot planket....

    Nu har lillasyster börjat tjata om att rida åxå....vet inte om jag pallar att vara orolig för en till..

  • Svar på tråden Rädd när min dotter rider....
  • Lyndi

    Barn är mjuka och slår sig mycket sällan när de rider! Annat är det med sånna som mig som börjar närma mig 30-strecket och knappt klarar av att gå pga stelhet när jag åkt på rumpan. oroa dig inte! Uppmuntra din dotter att fortsätta rida. Hästar är livet!

  • scrapparlotta

    Men säg att dom fastnar i stigbygeln som kompisen gjorde och blir sparkad/trampad på när hon hänger fast där...

    Hon älskar verkligen hästar, och lyser om henne när hon rider.... men jag är livrädd. Vill ju inte att nåt händer mina barn..

  • Kabanga

    Håller med lyndi. Gjorde sällan illa mig som barn och då red jag problemhästar. Red även in ung ponnyer så nog åkte jag på ett par rejäla kängor då och då. Så länge man har respekt för att det är levande djur och beter sig därefter brukar det gå bra. Se till så att din rädsla inte smittar av sig på henne för om hon börjar bli rädd känner hästar av det på en gång.

    Tänk på alla bra egenskaper hon får ut utav det ist och försök se det positiva. Min mamma var alltid livrädd. Speciellt på tävlingar vet inte hur många videofilmer vi har när hon sitter och skriker till och ojjar sig när jag hoppade omkring på banan. :) så du är definitivt inte ensam att som mamma känna så :)

  • DandelionDust

    Min dotter vill också börja rida, och fastän jag red själv som liten så kommer jag nog tänka samma sak som du. Jag har alltid varit en hönsmamma.

    Men om man tänker på saken, så kan det vara farligt att bara gå över gatan också. Man måste få leva medan man lever.

    Bra hjälm, bra stövlar och en skyddsväst kommer jag skaffa till min dotter den dagen hon börjar. Jag red ju själv i flera år och såg bara en enda otäck olycka, och den gången kom både flicka och häst ur situationen helt oskadda.

  • Cornette

    Jag har ridit i 25 år och ramlat av fler gånger än jag kan räkna men aldrig skadat mig allvarligt. Har ofta med min 2½-åring i stallet och hon rider på min häst när jag leder. Vi går på långpromenader på några km utan problem. Jag tycker det är ett fantastiskt intresse där man lär sig respekt för djur, ansvar, omsorg och så får man motion och frisk luft på köpet

  • JessicaDeluxe79

    Jag har hållit på med hästar i ca 30 år och har jobbat med hästar bland annat som instruktör, och jag kan säga en sak.. att falla av hästen hör till "utbildningen" och så länge man rider på ridskola kan man räkna med att det sker under hyfsat kontrollerade former, då hästarna är utbildade och vana vid det mesta och det krävs mycket för att de ska rusa okontrollerat runt runt.. De brukar som regel stanna och vänta på ryttaren, som oftast glider av på grund av att balansen brister.

    Du gör inte din dotter någon tjänst genom att vara med om du själv är rädd, snarare tvärtom. Min egen mamma är livrädd för hästar och har alltid varit sedan hon var med om en olycka som tonåring när hon red. Men hon lämnade mig på ridskolan, förklarade situationen för min instruktör och jag sattes in i en grupp där alla var jämngamla och kunde lika mycket ungefär. I stallet finns som regel alltid någon att fråga eller be om hjälp, och om du ber instruktören så kan den säkert be någon stallvärd eller ungdomsledare att hjälpa din dotter, för när du är orolig så förhöjer du risken kraftigt för att något faktiskt SKA hända. Det gör du utan att mena det, eftersom kroppen utsöndrar adrenalin när du blir orolig eller stressad, och adrenalin luktar ganska starkt. Hästarna uppfattar det, och ser det som ett potentiellt hot då. De reagerar på lukten med att bli svårhanterliga och oroliga, och ett lysande exempel är om man som ryttare är lite nervös t ex för att galoppera eller hoppa. Det blir nästan garanterat en vägran om ryttaren är osäker, för då utsöndras adrenalin långt innan man ens svänger mot hindret, och hästen reagerar instinktivt med att inte hoppa som en protest. Det är hotfullt i deras värld. En ryttare som inte är rädd kommer klara hindret galant med samma häst.

    Så. Lämna dottern i personalens händer. Det blir säkrare för alla inblandade. Sitt inte på läktaren och titta, gå in i cafeterian och läs  en tidning eller något i stället. Din oro gör hästen onödigt fladdrig och orolig, och därmed utsätts din dotter för större risk än om du inte är med alls.
    Hon lär vara duktig nog att inte behöva din hjälp att sadla och tränsa inför/efter ridning efter tre år på ridskolan.


    Tycker du jag verkar klok/korkad/smart/rolig ska du se min blogg! gulligheter.blogspot.se är adressen.
  • leexxii

    Jag förstår att du kan bli rädd och orolig, och fortsätter hon att rida så kommer även hon trilla av och slå sej lite, men oftast går det väldigt bra. Det är inte många allvarliga rid olyckor som händer om du tittar på vad många som rider, och lite skrapsår och ont irumpan ja de får man ta de kommer hon få oavsett vilken sport hon väljer. Och ska du se de i det långa loppet så tror jag du föredrar att hon är i stallen kvällarna iända när hon är 15 ist för på stan med kompisar, där sker mycke mer olyckor som är betydligt värre än de man drar på sej i stallet.

  • scrapparlotta
    JessicaDeluxe79 skrev 2013-11-04 23:00:11 följande:
    Jag har hållit på med hästar i ca 30 år och har jobbat med hästar bland annat som instruktör, och jag kan säga en sak.. att falla av hästen hör till "utbildningen" och så länge man rider på ridskola kan man räkna med att det sker under hyfsat kontrollerade former, då hästarna är utbildade och vana vid det mesta och det krävs mycket för att de ska rusa okontrollerat runt runt.. De brukar som regel stanna och vänta på ryttaren, som oftast glider av på grund av att balansen brister.

    Du gör inte din dotter någon tjänst genom att vara med om du själv är rädd, snarare tvärtom. Min egen mamma är livrädd för hästar och har alltid varit sedan hon var med om en olycka som tonåring när hon red. Men hon lämnade mig på ridskolan, förklarade situationen för min instruktör och jag sattes in i en grupp där alla var jämngamla och kunde lika mycket ungefär. I stallet finns som regel alltid någon att fråga eller be om hjälp, och om du ber instruktören så kan den säkert be någon stallvärd eller ungdomsledare att hjälpa din dotter, för när du är orolig så förhöjer du risken kraftigt för att något faktiskt SKA hända. Det gör du utan att mena det, eftersom kroppen utsöndrar adrenalin när du blir orolig eller stressad, och adrenalin luktar ganska starkt. Hästarna uppfattar det, och ser det som ett potentiellt hot då. De reagerar på lukten med att bli svårhanterliga och oroliga, och ett lysande exempel är om man som ryttare är lite nervös t ex för att galoppera eller hoppa. Det blir nästan garanterat en vägran om ryttaren är osäker, för då utsöndras adrenalin långt innan man ens svänger mot hindret, och hästen reagerar instinktivt med att inte hoppa som en protest. Det är hotfullt i deras värld. En ryttare som inte är rädd kommer klara hindret galant med samma häst.

    Så. Lämna dottern i personalens händer. Det blir säkrare för alla inblandade. Sitt inte på läktaren och titta, gå in i cafeterian och läs  en tidning eller något i stället. Din oro gör hästen onödigt fladdrig och orolig, och därmed utsätts din dotter för större risk än om du inte är med alls.
    Hon lär vara duktig nog att inte behöva din hjälp att sadla och tränsa inför/efter ridning efter tre år på ridskolan.
    Så hästarna känner det?? Det är därför dom börjar böja huvudet och bli lite konstiga när jag ska hjälpa dottern med att sadla eller så?? Ibland räcker det att jag står framför hästen och den blir konstig. Ok, då förstår jag det!

    Men trots min oro så vill jag ju gärna se när hon rider. Hon är så duktig, sitter så fint i sadeln...hon är lugnet själv! Hon är så lugn och tar allt så bra...lär sig bra. Så jag vill ju samtidigt se, se hur duktig hon är. Jag är ju stolt samtidigt.

    Eftersom hon är ganska kort och väldigt tunn, inte så stark så behöver hon hjälp med att sadla och även att tränsa om det är en större häst. Men ja, det finns ju såklart personal där som hjälper henne...Jag kan ju göra så att jag kan börja liiiite senare, så hon är ute i ridhuset. Då känner inte hästen av min oro.....Jag sitter så långt i från....Eller känner den det på långt håll med???
  • Lyndi

    Mycket kloka kommentarer har skrivits ner här! Som någon sa - man kan dö när man går över gatan. Hästarna har gett mig så mycket och genom att vara med dem så har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv. Mina barn har varit med mig i stallet sedan de var nyfödda. Det har gjort att de tidigt känt ett starkt band till djuren och djur är dessutom duktiga på att "lära" barnen empati. Så, låt din dotter rida så länge hon älskar det! Hon kommer att tacka dig i framtiden

  • JessicaDeluxe79
    scrapparlotta skrev 2013-11-04 23:11:09 följande:
    Så hästarna känner det?? Det är därför dom börjar böja huvudet och bli lite konstiga när jag ska hjälpa dottern med att sadla eller så?? Ibland räcker det att jag står framför hästen och den blir konstig. Ok, då förstår jag det!

    Men trots min oro så vill jag ju gärna se när hon rider. Hon är så duktig, sitter så fint i sadeln...hon är lugnet själv! Hon är så lugn och tar allt så bra...lär sig bra. Så jag vill ju samtidigt se, se hur duktig hon är. Jag är ju stolt samtidigt.

    Eftersom hon är ganska kort och väldigt tunn, inte så stark så behöver hon hjälp med att sadla och även att tränsa om det är en större häst. Men ja, det finns ju såklart personal där som hjälper henne...Jag kan ju göra så att jag kan börja liiiite senare, så hon är ute i ridhuset. Då känner inte hästen av min oro.....Jag sitter så långt i från....Eller känner den det på långt håll med???
    Om du sitter på behörigt avstånd bör det funka, men det tips jag skulle ge dig är att du tar dig tid att åka till stallet UTAN dottern och lär dig grundhanteringen på egen hand, för när du själv kan handskas med hästarna så är det betydligt lättare att slappna av än när man känner att "vad som helst kan hända". Det ÄR stora och potentiellt farliga djur, flera hundra kg häst är ingen lek. MEN de är vänliga och har ingen elak inställning så länge de behandlas med lugn och fast hand.

    Ett tips som jag brukat ge mina elever som varit osäkra var att "låtsas som om du kan allt som rör hästen". Gå in till den som om du gick in i din egen hall, som om du ägde utrymmet. Hästen känner att du ser det som självklart att du ska få vara där, och går undan för du utstrålar självsäkerhet.
    Led den som om det var ett barn som du skulle leda någonstans. Hästarna på ridskolan är vana att hanteras av många olika människor, och ibland kan de testa om de kan få komma över människan i rang, detta gör de oftast genom att verka sura, lägga öronen bakåt och trampa runt och knuffas, kanske t o m nafsa.
    Då ryter man till, sträcker på sig och ser till att ta upp mycket plats, så lugnar de sig som regel. Nafsa är inte tillåtet, då daskar men hästen på halsen eller mulen så den inser att den inte har något att hämta, annars slutar den inte innan den fått något eller någon blivit biten. Det tillhör "ridskolestilen" att tigga och testa eftersom möjligheten ges så ofta när det är många nya människor i stallen hela tiden.


    Tycker du jag verkar klok/korkad/smart/rolig ska du se min blogg! gulligheter.blogspot.se är adressen.
Svar på tråden Rädd när min dotter rider....