Hur, konkret, lär man barn hantera sina känslor med annat än skrika, slåss osv?

Jag har en snart 6-åring här hemma som generellt har världens jämnaste humör. Har egentligen aldrig "trotsat" på något vis, är oerhört rationell och får inga vredesutbrott att direkt tala om. Går över direkt om han har något och dessutom ett kontrollerat utbrott :_D

Jag har också en 4,5-åring vars personlighet är totalt annorlunda. Han är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. Vi har dagligen utbrott och härdsmältor över allt mellan himmel och jord. Så jättedjup brukar det inte sitta. Även om han gråter/skriker så han knappt får luft och ligger och vrider sig på golvet, så kan en enda intressant kommentar från storebror resultera i ett omgående glatt och harmoniskt barn .

Vi har väl liksom förlikat sig med att det är så här våra barn är som personer. Vi låter 4,5-åringen bli arg. Vi sätter gränser på det viset att han inte får göra illa någon annan eller göra sönder saker. Vrålskrika får han också göra någon annanstans så övriga slipper få hörselskador.

Det har blivit bättre här. Mycket färre härdsmältor idag än för ett år sedan. De lär ju sig hantera motgångar allteftersom. Vad som hjälper för oss är att prata om saker innan som vi vet kan skapa just härdsmältor. I morse undvek vi en. Han har fått en ny cykel som är större och som han knappt når ner med tårna på. Han kan cykla, är fantastiskt nöjd över sin nya cykel, men vi vet också att det är en övergångsperiod när han måste lära känna den nya cykel och det faktum att den är så pass mycket större. Eftersom vi pratade om det innan så gick det rätt ok att allt inte gick lätt som en plätt första cykelturen , bara lite frustration . Å andra sidan så gled inte ena stöveln på direkt när vi skulle gå ut: gnäll, argt vrål, ännu argare vrål, sparkar "DUMMA STÖVEL! JAG KAAAN IINTE!!!!" Kastar sig på golvet och rullar runt "DET GÅÅÅÅR IIIIINTEEE!" Gråt, skrik, gråt, skrik, sliter av båda stövlarna och stampar iväg till lekrummet.

Storebror står lugnt vid dörren under hela "skådespelet". 
- Mamma, ska vi gå snart? Hur länge måste jag vänta egentligen?