Varför hatar folk SD?
Den åsiktsfabrik vi kallar Suffering är inte svår att känna igen, särskilt inte när fabriken producerat en kvinna, produkt av folkhemmet, egentligen socialdemokrat och med svenska värderingar - som börjar tveka och i en trådstart ger uttryck för sina tvivel och varför hon nu ser SD som ett möjligt alternativ. Ofta är ju fabriken i gasen redan efter ett par inlägg och invektiven om vänsterextremister, pk-etablissemang och vilka som förtjänar att våldtas brukar hagla.
Jag brukar tänka som så - att kan man inte ens skapa sig en rimlighetsuppfattning och överblick avseende ett enkelt samhällsforum - alltså att känna igen de ändå relativt få åsiktsfabrikerna - hur ska man då kunna förstå ett komplext samhälle.
Sen finns det en annan aspekt. Det lär väl inte finnas någon som på frågan vad man är stolt över i sitt liv skulle ta upp att man skriver inlägg på nätet. Inte desto mindre tror jag att det finns fler än jag som tänker att det här är min signatur, det är med den jag ger uttryck för mina åsikter, den som är jag på nätet.
Jag tror faktiskt att man kan skapa någon slags relation till sin egen signatur - åtminstone har jag gjort det. Jag brukar bara se med nöje och löje på de personangrepp jag utsätts för - men de gånger min signatur blivit "kapad" har jag blivit förbannad.
Moral kan för övrigt vara viktigt på nätet också. Klart att jag skulle kunna skapa ett helt gäng med konton för att ge understöd till mina åsikter - ge mig själv understöd i trådar jag skapat - men herregud, vilken ynklig figur jag skulle vara då. På nätet och här i verkligheten - med katten bredvid som försöker hindra mig från att skriva på tangentbordet för att i stället klia henne under hakan.