Chanser att få boende och vårdnad?

Menar du allvar att två föräldern inte själva fick avgöra vem som skulle ha vårdnaden om barnet? :-O

Självklart kan det vara en ekonomisk fråga (och borde vara också). Jag menar, boendeföräldern tar hellre hjälp av soc än att vända sig till den andra föräldern och skattebetalarna får stå för kostnaden, när det faktiskt finns en förälder som vill ha sitt barn, men som inte tillåts av den andra föräldern. Samtidigt borde barnets bästa vara att växa upp tillsammans med sina bioföräldrar (den ena eller den andra i detta fallet) än att växa upp i minst en främmande familj, kanske fler. Är väl ganska vanligt att placeringar byter familj med åren?

Så oavsett vad soc har för anledning att be umgängesföräldern att söka boendet och vårdnaden, så förstår jag att de så gör, för finns det en föräldern som är kapabel att ta hand om sitt barn och av tidigare socutredningar ansetts vara väl lämpad att göra det, så borde barnets bästa vara att bli placerad där, oavsett vad  boendeföräldern tycker om saken.

Nej, detta handlar om en nära väns barn.

Barnet vet att umgängesföräldern finns där, men h*n tillåts inte riktigt vara förälder och barnet tar även emellanåt avstånd från föräldern, vilket denne misstänker inte beror på barnet utan boendeföräldern. Umgängesföräldern har inte för avsikt att köra över barnet egentligen men ser inga andra möjligheter att hjälpa sitt barn i detta läge. Visst kan h*n låta allt fortsätta som det gör, men frågan är om det är det bästa. När boendeföräldern inte vill ha umgängesförälderns hjälp och soc står handfallna, hur hjälper man lättast sitt barn då? Hur hjälper man sitt barn utan att det ska känna sig överkört och sviket? Och hur hjälper man sitt barn genom att dra ännu en rättegång och sen kanske ändå "förlora"? Eller har barnet förlorat oavsett i det avseende att det inte kan bli sämre utan bara bättre i detta läge.

Tycker det låter jättekonstigt att det får gå till så. Är föräldrarna överens, varför skulle då soc säga nej? Trodde vårdnad var något föräldrar bestämde mellan sig, men tydligen inte.

Okej, men om mamman uppenbarligen inte är en helt bra förälder, vad är det som gör att barnet bor där och inte hos er?

Att barnets bästa alltid ska vara i fokus är ju väldigt bra, men vem är det som avgör vad som är bäst för barnet? Om man går till rätten med en sådan här sak är det ju bara det som framkommer i rätten (och ev. utredning) som ligger som underlag för bedömning och ärligt talat så är det ju väldigt lätt att i en domstol sitta och lova guld och gröna skogar, men det betyder ju inte att så blir när vardagen kommer...