Angående träff med kurator inför äggdonation Sverige

När vi träffade kurator på Karolinska Huddinge inför vår äggdonation handlade samtalet mycket om hur vi såg på barnlösheten och att barnet inte skulle vara mitt genetiska barn. Hon undrade hur vi skulle prata med barnet om dess ursprung och hur öppna vi var mot närstående om äggdonationen. Hon tog också upp hur vi såg på att barnet har rätt att veta donatorns identitet om han/hon vill det i vuxen ålder. Hon frågade om socialt kontaktnät och relationer med blivande far, morföräldrar och syskon. Men kände aldrig att vi blev bedömda hur vi skulle bli som föräldrar. Det var ett väldigt bra möte upplevde vi.

Lycka till med äggdonationen.
För oss gick det väldigt bra, gjorde återföringen i november förra året och resultatet är vår underbara tjej som är två månader. Du har en fantastiskt resa framför dig.

Vi upplevde inte detta samtal som så fantastiskt. Men mest p g a att hela grejen känns lite märklig. Att man ska sitta och svara på frågor som, nämn din mans tre bästa egenskaper och så vidare. Kändes ibland som en anställningsintervju. 

När man har gått igenom allt som man gått igenom, innan man hamnar i den jobbiga sistsen, där donation är den enda och sista utvägen, så kan jag tycka att man redan visat att man tänkt och tänkt kring detta. Att det på något sätt kan räcka och att man åtminstone inte ska behöva bli utfrågad och granskad. 

Vi kände oss granskade under lupp och då har ingen av oss något konstigt med oss i bagaget och vår kurator är väldigt trevlig, men jag tycker att hela grejen är, ja, konstig.

Man följer tydligen ett standardformulär i hela Sverige, med 70 frågor, ungefär detsamma som inför adoption.

Några av frågorna vi fick var om ens uppväxt, sociala situation i ungdomen, mediciner mm.

Vet dock inte hur stor tyngd det läggs på samtalet eller om det görs bara för att göras.

Vill inte skrämma upp dig med detta, för jag tror att det kommer gå jättebra för er, men det här är min upplevelse. 

Hej. Jag fick min diagnos POF som 13 åring. När jag var 12 år fick jag min mens men ett år senare försvann den. När jag var 16 år så gjorde de en titthålsoperation och tog ut äggstocksvävnad och frös ner. Idag är jag 24 år och jag och min sambo har kontaktat reproduktionsmedicinska i huddinge, igår kom vår kallelse så vi ska dit på möte den 13 Nov. Är lite nervös och rädd inför mötet, antar att de ska prata lite om behandling och hur vi ska gå till väga, men även att vi kommer få svara på en massa frågor. Själva huddinge sjukhus skrämmer mig då min utredning i tonåren gjordes där, vet inte hur många gånger jag sprang till väntrummet där min mamma satt och väntade, livrädd för sprutor var jag och jag kände mig verkligen som en försökskanin då de under tre år undersökt mig med allt möjligt, har fortfarande kanylsår i armvecken efter alla provtagningar. 
Det ska bli spännande att höra vad som ska hända i vår nya resa, men ändå skrämmande då hela denna situation är något som jag förträngt och skjutit fram tills det är dags, och nu är man här för att möta det man förträngt. Har sedan titthålsoperationen intalat mig själv att den nedfrysta vävnaden inte kommer att fungera, men nu är det den man hoppas på mest. tror man försöker försvara sig själv så mycket man bara kan för att inte bli besviken. Jag vet inte hur forskningen utvecklats på det där med tining av fryst äggstocksvävnad, om de försöker producera ägg utanför kroppen och en för in dom eller om de ger mig hormoner under en tid för att sedan sätta tillbaka vävnaden för att jag själv ska kunna få ägglossning.
Ni som har POF, vilka mediciner har ni tagit? Jag fick p - piller Yasmine ett par år som tonåring men jag slarvade mycket med dom, då fick jag byta till depotplåster Estalis som gjorde att jag fick tillbaka sexlusten, inte torkade ut där nere samt att mina hormoner stabiliserades. Östrogen ska man ju ta då risken för benskörhet är stor i för tidigt klimakterie.
men för två månader sedan slutade jag med Estalis också, vet inte om det var rätt eller fel men kändes inte som att jag skulle ta dom då vi kanske snart ska börja med en behandling. 

Hej!

Har glömt att titta in här på länge. Tack så mycket för era svar! Intressant att få två olika svar  -ett positivt och ett negativt.
Nu har jag lite mer inblick i vad som kommer pratas om.

Och grattis Löparnörden till er flicka! Vad skönt att det gick så bra! :) 

bullenochgrisen - Jag fick min diagnos för bara 1,5 år sen ( är 24år) och sedan dess har jag ätit en medicin som heter Femasekvens. Gjorde också en titthålsoperation för 1år sen, dock var det endast för provtagning av äggstockarna, eftersom ingen vet varför jag kan ha drabbats av detta, så ville dem kolla allt.
Lycka till med er resa, och hoppas ni får ett bra möte på Huddinge imorgon! :)