Hjälp mig.. hur ska jag klara av sorgen..

Beklagar ditt missfall. Har varit med om ett missfall själv (dock sent, i v. 22), så jag tror jag förstår lite av det du känner. För det är ju så med missfall, det är ju inte bara ett barn man förlorar, utan också den framtid man hade planerat med det barnet. Jag var också stressad över att bli gravid, då mina två andra barn är i skolåldern, och jag själv är 34. Det tog mig 10 månader att bli gravid igen. Har tyvärr inget tips på hur man lättare blir gravid. Nu i efterhand kan jag tänka att hur det än blev, så blev det precis så som det ska vara! Jag vet, lite av en klyscha. Hoppas att allt kommer att ordna sig för dig. Just nu är det nog jättejobbigt, men det blir bättre! Kram

Åh, vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig! Det värsta var nog när folk sa; "slappna av så ska du se att det går"! Jo, jättelätt, när det är det enda man vill och tänker på. För min del var det ju nog tvärtom, när jag mådde som sämst, blev jag gravid. Så jag tror inte riktigt på det där "psykiska", att man måste slappna av och tänka positivt. Fast, å andra sidan skadar det väl inte. Berätta gärna hur det går! Kram

Hur har det gått joss81 och ni andra?

Jag håller tummar och tår för dig! Glöm inte bort att leva också (fast det är lättare sagt än gjort). Tror att 2014 kommer bli ert år!