Hjälp mig.. hur ska jag klara av sorgen..

Tråkigt att det hänt. Men tänk positivt, du ska inte ge upp redan, det finns inget som säger att det inte blir bra nästa gång. Ni får ge det ett nytt försök.

Kram!

Var med om samma vid 38 års ålder och blev gravid igen efter fyra månader så tänk att det kommer att gå.

Ja jag vet att jag måste försöka tänka positivt och hålla tummarna för nästa gång. Det är bara så svårt. Om jag väl blir gravid igen så kommer jag vara så himla nervös att det ska bli samma sak igen...

Ja jag vet att jag måste försöka tänka positivt och hålla tummarna för nästa gång. Det är bara så svårt. Om jag väl blir gravid igen så kommer jag vara så himla nervös att det ska bli samma sak igen...

Beklagar ditt missfall. Har varit med om ett missfall själv (dock sent, i v. 22), så jag tror jag förstår lite av det du känner. För det är ju så med missfall, det är ju inte bara ett barn man förlorar, utan också den framtid man hade planerat med det barnet. Jag var också stressad över att bli gravid, då mina två andra barn är i skolåldern, och jag själv är 34. Det tog mig 10 månader att bli gravid igen. Har tyvärr inget tips på hur man lättare blir gravid. Nu i efterhand kan jag tänka att hur det än blev, så blev det precis så som det ska vara! Jag vet, lite av en klyscha. Hoppas att allt kommer att ordna sig för dig. Just nu är det nog jättejobbigt, men det blir bättre! Kram

Jag hade också ett tidigt missfall och blev som du ledsen, är nu gravid i vecka sex igen.

Jag tröstade mig själv med att det var något fel på "bebisen" så hellre såpass tidigt i graviditeten än senare.

Åh, vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig! Det värsta var nog när folk sa; "slappna av så ska du se att det går"! Jo, jättelätt, när det är det enda man vill och tänker på. För min del var det ju nog tvärtom, när jag mådde som sämst, blev jag gravid. Så jag tror inte riktigt på det där "psykiska", att man måste slappna av och tänka positivt. Fast, å andra sidan skadar det väl inte. Berätta gärna hur det går! Kram

Jag har precis haft mitt andra missfall. Ibland är sorgen oändlig, det finns tyvärr inget som lättar den heller tyvärr. Tiden gör inte sorgen mindre, men den blir lättare att bära (även om det kan låta lite ologiskt). Det är okej att sörja och det är okej att prata om, för det finns så många tankar som snurrar. Framför allt de som börjar med "tänk om vi..." och som det inte finns några svar på. Jag har väldigt många av just de frågorna själv och det finns inget jag kan göra.

Något som inte hjälper mot sorgen, men som kan ge hopp, är att du är inte ensam och många blir gravida ganska fort igen efter ett missfall. Jag hoppas att du blir en av dem och att det går bra.