Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Menade ju såklart synkas inte rynkas Det är roligt när datorn stavar själv, haha. Tack för era svar. Det var lite så jag trodde. Nej, vi har inte hört något mer. Jaghar nu haft min första mens efter min testcykel, den kom ganska snabbt, vilket var skönt. Så nu är jag hormonfri, vilket är skönt. Räknar inte med att höra något förrän framåt mars. Nu är det ju julstängt på kliniken och innan allt kommer igång där och innan det är vår tur lär dröja, tror jag. Förväntningarna kring allt som har med köande att göra har jag föränge sen lagt åt sidan, det blir när det blir, är min tankegång just nu.  

Hallå, vad finns det för kunskap och erfarenhet v att göra FET äggdonation i normal cykel? Alltså inte käka östrogen innan? Detta är ett förslag från Riga. Jag läst att det är lyckosamt och blir allt vanligare vid IVF just för skonsammare och mindre risker. Men hur tror ni jag tänker mer på mina normala hormon nivåer kommer de då att räcka till. Jag förmodar att man extra medicinera om inte slemhinnan växt till rätt storlek. Men ska resonera med dr F. Vill höra hur ni tänker. Detta är ett förslag pga av det stresspåslag som min kropp verkar få av hormonerna.

Så klokt villsågärna. Mvc och BVC är ju givet att man berättar. Dagis får vi se hur vi gör med. I övrigt får man nog gå magkänsla när det känns rätt att berätta. Det viktigaste är ju att det inte blir hysch pysh runt dottern.

Jojjo, vi rynkades rätt snabbt tycker jag. Tog Procren-sprutan cd 21 om jag inte minns fel, sedan kom mens efter 5 dagar, åt Progynon ca 25 dagar och sedan var det dags! (fast just då kändes det som att tiden gick låååångsamt). Mycket kloka ord om att/hur berätta. Önskar också att det kommer avdramatiseras både med ivf och äd i och med att flera är öppna. Nu när jag berättade för en nära vän att vi är gravida och genom äd började hon plötsligt gråta och berättade att deras son kom till via ivf. Något de aldrig berättat för någon, och då visste de ändå hur vi kämpade med ivf genom åren. Så sorgligt, tänk vad man kunnat stötta varandra!  Och att dessutom inte hitta forum som detta som för mig varit och är ett oerhört stöd och ventil.Huvudet på spiken hur jag funderar!

Villsågärna; tack för ditt inlägg! Precis så resonerade jag och min man i em. Vi kommer ge ett eget förslag inklusive medicinering. Känner just tidsaspekten blir alldeles för fluffig... Angående dagis, de klassar jag till kreti pleti kategorin. Som sagt vem frågar om hur respektive barn har kommit till...? Snarare så att dagis kan möjligtvis undervisande syfte prata om de olika sätten att komma till världen. MEN Sex är ju så j... Tabu belagt så det pedagogiska temat står de gärna över. :)) vi frågar inte mer än vad vi klarar av att hantera, vanligast... Super tack !

Tack:) Jo det stämmer, sedan dottern kom har sättet hon blev till på blivit av underordnad betydelse. Hur gammal är eran tjej? Kram

Måste vara en härlig ålder:) Vår lilla tjej är bara 4 månader men jag har redan börjat drömma om syskon till henne. Därför är denna tråd så givande att hänga i. Ja det är märkligt, så fort dottern kom var 4 års kämpande och längtan som bortblåst. Men man kommer aldrig glömma och har fått ett annat perspektiv och tar inte saker för givet. Kram

Ja, det är konstigt det här med vad man glömmer. Nu när man väntar på ÄD så känns allt som rörde IVF/ICSI väldigt långt bort. Man härdas, på gott och ont och man man blir glad för konstiga saker, såsom att ha kommit längre fram i kön, eller att inte gå på hormonbehandling. Den här världen, allt man lärt sig under de senaste åren, är något man självklart skulle ha varit utan. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det är fantastiskt att se och känna hur man förändrats i sitt tänk och i sitt sätt att bemöta andra människor. Jag tycker att jag har en annan förståelse och respekt för allt som är jobbigt i livet, både i mitt eget och i andras. Alla bär vi på motgångar i livet och man ska inte ta något för givet. Det låter kanske löjligt klämkäckt, jag vet, men jag känner att jag behöver hitta och lära mig att fokusera på sånt som det här ger, så att det inte bara blir en energidränerande del av mitt liv. Jag behöver fylla på och ladda, med allt som jag har och som är bra, för att klara av tanken på att gå igenom en behandling igen. Jag är livrädd inför denna ÄD, samtidigt som jag känner mig naivt förväntansfull, precis som jag gjorde inför vår första IVF...  Som sagt, vad konstigt att man glömmer så snabbt...

Hej alla fantastiskt kämpande kvinnor. Har följt denna tråd en längre tid eftersom jag själv är i denna "branschen" men nu kände jag att det var dags att skapa ett eget konto på familjeliv. Jag planerar just nu för min andra äggdonation, gjorde den första i slutet på oktober men tyvärr misslyckades den. Har även 5 misslyckade IVF: er (3 insättningar) bakom mig. Ser framemot givande diskussioner där vi kan utbyta erfarenheter och vara ett stöd för varandra i vår resa mot våra så innerligt efterlängtade små barn.

Fina och tänkvärda ord Jenkis!! Kram