Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014
Kram
Intressant och svårt det där med vem som ska veta och inte. Tror att det är tankar vi alla brottas med, när man ställs inför donationsfrågan.
Vi har varit öppna med hela vår IVF-resa och nu också med ÄD. Frågar man oss så svarar vi. Jag tänker inte göra detta till en skämsgrej. Det är som det är och jag måste stå för det, fullt ut, till hela världen, för att jag ska kunna stå för det inför vårt ev barn. Men med det sagt så går jag ju inte runt och skriker ut det. Men, jag har i och med alla svårigheter vi gått igenom under de senaste åren, bestämt mig för att det ska bli mitt mission att sprida kunskap om oss som inte blir "hoppsangravida". Det finns en sån okunskap när det gäller IVF/ICSI och donationer i allmänhet och jag tänker att om jag pratar om det så lär sig alltid någon och jag avdramatiserar det hela. Om någon har problem med ÄD, eller donation i stort, så får det vara deras problem, inte vårt.
God fortsättning till er alla och låt 2014 bli vårt år!!! Håller tummarna för oss alla för att det blir
Ni som gjort ÄD tidigare, en liten fråga till er. Hur lång tid innan ni fick ägg av donatorn, påbörjades er hormonbehandling?
Jag antar att det kan bli en lång behandlingstid, då min och donatorns cykel ska rynkas?
Ja, det är konstigt det här med vad man glömmer. Nu när man väntar på ÄD så känns allt som rörde IVF/ICSI väldigt långt bort. Man härdas, på gott och ont och man man blir glad för konstiga saker, såsom att ha kommit längre fram i kön, eller att inte gå på hormonbehandling.
Den här världen, allt man lärt sig under de senaste åren, är något man självklart skulle ha varit utan. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det är fantastiskt att se och känna hur man förändrats i sitt tänk och i sitt sätt att bemöta andra människor. Jag tycker att jag har en annan förståelse och respekt för allt som är jobbigt i livet, både i mitt eget och i andras. Alla bär vi på motgångar i livet och man ska inte ta något för givet.
Det låter kanske löjligt klämkäckt, jag vet, men jag känner att jag behöver hitta och lära mig att fokusera på sånt som det här ger, så att det inte bara blir en energidränerande del av mitt liv. Jag behöver fylla på och ladda, med allt som jag har och som är bra, för att klara av tanken på att gå igenom en behandling igen. Jag är livrädd inför denna ÄD, samtidigt som jag känner mig naivt förväntansfull, precis som jag gjorde inför vår första IVF...
Som sagt, vad konstigt att man glömmer så snabbt...
Stor kram och gott nytt 2014 till er alla! Nu ska vi lyckas!!!